Den som satte lågvattenmärket för diskussionen var näringsminister Maud Olofsson när hon sa att det var "en ganska stor enighet i riskdagens kammare om de här frågorna även om vi tjabbar om lite småsaker." När hon fick frågan av miljöpartisten Per Bolund om kärnkraften numera var en småsak för Centerpartiet försökte hon klara reträtten genom att säga att hon egentligen bara berömt sina meningsmotståndarna: "När jag säger att vi tjabbar om småsaker är det mer ett uttryck för att jag också tycker att oppositionen är ambitiös."
En centerpartist som däremot lyfte diskussionen om kärnkraften var Eva Selin. Hon inledde sitt inlägg så här:
Jag vill först deklarera att jag, liksom många andra här i kammaren, är kritisk till den skrivning om kärnkraften som finns i propositionen och i näringsutskottets betänkande. Jag anser att den är ensidig och inte beaktar risken för kärnvapenspridning genom driften av kärnkraftverken. Kärnreaktorerna ger ju upphov till nytt kärnvapenmaterial, i första hand plutonium, vilket vi fick en påminnelse om häromdagen när Nordkorea officiellt deklarerade att de sprängt en plutoniumbomb och ämnar använda all plutonium i det utbrända kärnavfallet till bomber. Vad en stat kan göra kan också illegala grupper som kommer över materialet göra, och vi vet att plutonium är en vara som stjäls och smugglas. För mig känns det mycket olustigt att vi i Sverige i dag har plutonium i våra reaktorer och lagringsplatser som kan ge upphov till tusentals atombomber. Att denna fråga över huvud taget inte diskuteras beror tydligen på att den väcker för mycket ångest. Min känsla av frustration delas av stora delar av Centerpartiets gräsrötter jämte freds- och miljörörelserna.Eva Selin pekade också på att
Ett av de stora problemen i det underlag som vi fått i propositionen och utskottets skrivning är att inte den pågående och kommande prövningen av kärnavfallets långsiktiga lagring och säkerställande har inväntats. Hur kan man öppna för en eventuell utbyggnad av kärnkraften innan man visat hur man kan lösa de problem den genererar? Man har betraktat ett flerdimensionellt och komplext problem ur den enda synpunkten att det rör sig om trygghet för energiförsörjningen i nuläget.Hennes avslutning var kraftfull och klargörande:
Herr talman! Jag har här i riksdagen saknat debatter om och belysning av problematiken med kärnkraftens koppling till kärnvapenspridningen. Den unga generationen, under 30 år, verkar i stort sett okunnig om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Och kärnkraftsindustrin och dess politiska representanter har under lång tid undanhållit denna verkligt obekväma sanning. I stället har man beskrivit kärnkraften som klimatvänlig och kanske rent av förnybar. Men den uranbrytning som föregår tillverkningen av kärnbränsle är varken klimatvänlig eller förnybar, vilket också många svenska kommuner och medborgare fått erfara. Att förorda kärnkraft med motiveringen att den på något sätt skulle vara miljövänlig är därför grovt vilseledande.Hela Eva Selin Lindgrens anförande finns här. Av protokollet framgår att Solveig Ternström (c) instämde i det. I övrigt bemöttes det med största möjliga tystnad.
Som jag läser utskottets betänkande tar vi i dag inte ställning till kärnkraftens framtid. Regeringen har aviserat att man efter utredningar avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Inför detta vill jag betona att regeringen på allvar måste ta tag i frågan om kärnvapenspridning och utarbeta en ny lagstiftning som både klarlägger ansvaret för att kärnavfallet inte orsakar miljöskador och tydliggör det ekonomiska och praktiska ansvaret för att det klyvbara materialet i kärnavfallet bevakas både manuellt och elektroniskt under dessa mycket långa tider. Därför anser jag att en ny lagstiftning behövs, men den kan inte bygga på det ensidiga synsätt som presenteras i propositionen. Man måste inkludera spridningsriskerna.
Vi vanliga medborgare är fullt medvetna om att tillvaron rymmer flera risker samtidigt. Vi har nu, som jag ser det, ett brett stöd för att ersätta kärnkraften med de verkligt förnybara energislagen och lära oss att arbeta på naturens villkor. Därför stöder jag regeringens proposition på de punkter som gäller energieffektivisering och utveckling av nya, gröna alternativa energikällor.
Riksdagsdebatten handlade förstås om många andra aspekter på energin och kärnkraften. Till dem vill jag återkomma. Nu ska jag in till Riksdagshuset. Om tre timmar är det votering.
21 kommentarer:
Inte undra på att Eva Selin Lindgrens anförande möttes av tystnad... det var ju ren skrämselpropaganda!
Jag tillåter mig att klipp & klista från ett svar jag skrev på en annan blogg vilken på samma sätt hyllade Selin Lindgrens anförande.
Jag måste säga att jag är förskräckt över att en disputerad kärnfysiker, en människa som jag förväntar mig skall hålla vetenskaplighet och saklighet högst, framför en sådant totalt vinklad uppvisning i skräckpropaganda. Hon viftar hejdlöst med terrorist-spöket och försöker utnyttja den nojan. Fy f-n... jag är chockad! Detta är inte värdigt någon som är vetenskpligt utbildad.
Som den kärnfysiker hon är förväntar jag att hon vet om att det plutonium som bildas vid kärnkraftsdrift inte fungerar i bomber. Enbart Pu-239 är vapenmaterial. Men det plutonium som bildas i kärnkraftverk består av 4 isotoper till. Dessa andra isotoper förhindrar kärnsprängningar. Detta måste hon känna till, annars är människan gravt inkompetent som kärnfysiker!
För att få ut rent Pu-239 så måste man göra isotopseparering. Detta är en dyr och besvärlig process. Så att Selin Lindgren beskriver det som att Plutonium-Terroristen™ kommer att hoppa på M/S Sigyn, ta en XX tons avfalls-container underarmen, simma i land, och sedan gömma sig i en grotta och bygga en "plutoniumbomb" av detta… det är en skamlös uppvisning i skrämselpropaganda. Notera hur hon i hela anförandet verkligen hamrar med ordet “plutonium”. Det är så otroligt genomskinligt.
Vill en terrorist göra skada på vårt samhälle finns det onändligt mycket enklare, billigare och effektiva sätt att göra det på än att försöka borra plutonium ur slutförvaret, kapa M/S Sigyn eller på annat sätt under buller och bång stjäla kärnmaterial. Spräng en damm , stjäl strålkällor från sjukhus, vält klorgasvagnar i en stadskärna. Titta bara på 9/11 terroristerna... 19 män med låd-knivar och flygbiljetter har orsakat USA skada i trillion-klassen. Vi vinner ingenting på att handikappa oss själva genom att ta bort kärnkraft med terrorism som motivation.
Den dag som vi låter oss skrämmas av sådana här propaganda, och tillåter det styra våra liv, då har de som vill göra oss skada vunnit, utan att lyfta ett finger. Det är mig sorgligt och upprörande att en så bildad människa som Eva Selin Lindgren låter sig dras med av känslostormar såpass att hon framför sådana här tokerier inför de andra folkvalda. Hon borde skämmas.
Det är en myt att det inte går att använda plutonium av alla kvaliteter i kärnvapen. Mikael har rätt i att det som skiljer plutonium som framställts specifikt för kärnvapenframställning och plutonium från enkärnkraftsreaktor är sammansättmingen av plutoniumisotoperna. Det som en vapenmakare som bara har kärnkraftsplutonium att tillgå måste hantera är en något ökad värmeutveckling och en något högre strålning från plutoniumet jämfört med vapenplutonium. Samt att antalet neutroner från spontan fission är högre. Inget av dessa problem är oöverstigliga. Neutronploblemet kan ge en högre risk för att kärnvapen för en lägre och något mindre tillförlitlig spränverkan. Men med goda kunskaper i hur riktad sprängverkan kan användas för att skapa en hög implosionshastighet kan risken för detta minimeras eller elimineras. Även den mest primitiva kärnkraftsplutoniumbomb skulle ge en sprängstyrka på några tusen ton trotyl.
Det är av detta skäl som allt använt kärnkraftsbränsle står under strikt internationell kontroll och fysiskt skydd. Om det inte var ett problem att kärnkraftsplutonium skulle vara användbart i kärnvapen skulle detta inte behövas.
Detta vet en riksdagsledamot som är disputerad i kärnfysik och professor emeritus i fysik. Och som dessutom bryr sig om att söka kunskap i stället för att sprida myter.
Det är bara Pu-239 som är bombmaterial? Och det måste isotopanrikas fram för att göra en bomb? Detta är helt fel!
Mikael vet vem jag är. Om han tar kontakt med mig direkt så ska han få ett exemplar av min avhandling från 1992 som pdf. Där finns ett kapitel om kärnvapenkonstruktion. Eller så kan han börja med att söka på "reactor grade plutonium nuclear explosives" på Google. En ny värld kommer att öppna sig. Och så kommer han att förstå varför använt kärnkraftsbränsle även i ett slutförvar måste övervakas under tiotusentals år.
Bästa hälsningar,
Johan
Hej!
Jag observerar att Herr Karnerfors skriver i väldigt känsloladdade ordalag. Så skriver en som har inga eller dåliga argument.
Jag förstår inte alls varför vi ska utsätta oss för dessa ATOMkraftens risker när vi har el-överskott, alla möjliga alternativ är redan här eller på gång och vi har historiens hittills största chans att leva ganska bekvämt OCH i harmoni med naturen.
Gå och disputera, Karnerfors!
Mvh/Erik Eriksson
Johan, när inte ens Nordkorea lyckas få fram en bomb, ett helt land som storsatsar på att få fram vapen trots att de har tillgång till vapenplutonium som är betydligt "renare" än PWR/BWR-plutonium, hur förväntar du mig att jag skall tro att en terrorgrupp skall lyckas omärkt stjäla kärnavfall, separera ut ämnena kemiskt, och pussla ihop en bomb som kan smälla (trots att fizzle-risken är så stor att ingen av kärnvapennationerna fortsatte med reaktoravfallsspåret efter de första misslyckanden), innan någon är dem på spåren?
Du var kärnkraftsmotståndare redan när du skrev din avhandling, eller hur?
En liten sak till förresten... fyra små ord: "kammaren biföll utskottets förslag". ;)
Erik: Jag förstår inte alls varför...
Skaffa dig den förstålsen då, så kan vi ha en diskussion sedan. Det är skrattretande att du försöker påstå att jag inte har nåra argument när du själv inleder din postnig med att skylta med din brist på förståelse för argumenten i debatten.
Eva Selin Lindgrens anförande i kammaren var bra. Tråkigt bara att hon röstade med regeringen när frågan var uppe för omröstning tidigare idag. Att säga en sak och rösta på en annan ger ingen vidare trovärdighet.
Mikael,
Nordkorea inte lyckats få fram en bomb? Vad vet du om det? Landet har sprängt två kärnladdningar under marken. Styrkan på dessa säger egentligen inget om deras tekniska kunnande. I värsta fall har landet gått direkt på att tillverka ett fusionsvapen och det som testats är endast tändladdningar för ett sådant.
Israel har en hel arsenal av plutoniumvapen och har bara eventuellt genomfört en test i södra Indiska oceanen 1979. Indien sprängde en kärnladdning på ca 12 kiloton på första försöket 1974. USA sprängde 1962 en kärnladdning som innehäll vad som då definierades som kärnkraftsplutonium för att visa på problemet. Utbränningen i det bränsle som plutoniumet kom ifrån var inte lika högt som ett av dagens kärnkraftverk men det spelar ingen roll. USAs kärnvapenkonstruktörer tar problemet på stort allvar och det var detta problem som gjorde att USA (och Sverige) valde bort civil upparbetning i slutet av 1970-talet och arbeta för att få bort civil upparbetning internationellt. En mycket bra sammanställning av frågan om kärnkraftsplutonium kan användas i kärnvapen har gjorts här:
http://www.fas.org/rlg/980826-pu.htm
Läs inte bara analysen. Läs vilka det är som står för den och deras bakgrund som kärnvapentekniker.
Jag är inte kärnkraftsmotståndare. Jag är kärnkraftsskeptiker för att jag har en stor kunskap om problemen som civil kärnteknik medför. Problem som skulle förvärras avsevärt med en global utbyggnad av kärnkraft med det behov av upparbetning och användning av plutonium som bränslebärare som det innebär. När dessutom en sådan utbyggnad inte behövs eftersom ett globalt energisystem som endast drivs med förnybar energi är möjlig inom 50-100 år.
Jag ogillar skarpt att självsäkra personangrepp som inte har saklig grund. Och en attityd som verkar grunda sig på en analys på nivån "Kärnkraft är lösningen. Vad var frågan?"-nivå. En sådan diskussion gynnar varken kunskapsutveckling eller respekt för medmänniskor.
Varmaste hälsningar,
Johan
--
Johan Swahn
Kanslichef
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG
Box 7005, 402 31 Göteborg
Telefon: 031-711 00 92 Fax: 031-711 46 20
Mobil: 070-467 37 31
E-post: johan.swahn@mkg.se
Skype: jswahn
Hemsida: http://www.mkg.se
Besöksadress: Norra Allégatan 5
Johan, jag måste säga att den där länken var ett av de bästa argumenten jag har sett hittils för att det faktiskt går att använda reaktorplutonium till vapensyften. Jag skall kolla den närmare och vidarebefodra den till NPYP.
Detta sagt...
...tycker jag fortfarande inte att Selin Lindgrens anförande är mindre värt kritik för att framföra alarmism och att spela på plutonium-skräck.
För även om det med mycket möda och stort besvär kanske, möjligen, skulle kunna vara möjligt att stjäla reaktoravfall, processa det och kanske få fram den perfekta spräng-sfären som klarar av att få ut betydande mängder fission av materialet ser jag fortfarande inte bilden framför mig där någon tar en avfallsbehållare under armen och skubbar järnet. Jag ser inte detta som skäl nog att förorda kärnkraftsstopp.
Jag är inte kärnkraftsmotståndare.
Du påstår det... ändå företräder du ett antal organisationer som är starka motståndare till kärnkraft.
Och en attityd som verkar grunda sig på en analys på nivån "Kärnkraft är lösningen. Vad var frågan?"-nivå.
Heh, knappast Johan. Problemet är välkänt och allmänt erkänt som pressande: människan konverterar energi för att fylla sina behov. Mer än 85% av denna energi kommer från källor som är kraftigt förorenande, vilket orsakar en förlust i levnadsår för människro som räknas i 10-tals miljoner varje år världen över, och orsakar stora skador på vår miljö i övrigt.
Den övergripande lösningen är att tillse att människan använder mindre av den typen av förorenande kraftkällor. Och då följer det sig tämligen trivialt att kärnkraften, med dess låga utsläpp, goda ekonomi, stora tillförlitlighet och säkerhet, bör få vara en av de ersättare som får vara med i mixen.
De människor du företräder däremot agerar enligt en inställning som bäst beskrivs som "Jag skiter i vad problemet är, kärnkraften skall aldirg få vara en del av lösningen, punkt slut!".
Vem som är mest tjurig i frågan kan vi ha sandlådekrig om länge. Men problemet blir inte mindre under tiden.
När dessutom en sådan utbyggnad inte behövs eftersom ett globalt energisystem som endast drivs med förnybar energi är möjlig inom 50-100 år.
Om man skall tro miljöalarmisterna så är detta på tok för sent. Och om du inte menar fusionsenergi med i denna mix kan jag inte ta på allvar detta ditt påstående att 85% av vår enerianvändning kan ersättas av besparingar och "förnybart". Jag sätter "förnybart" inom citat eftersom du är väl medveten om att ingen kraftkälla i en väl gjord LCA står utan konsumtion av ändliga resurer eller utsläpp.
En sådan diskussion gynnar varken kunskapsutveckling eller respekt för medmänniskor.
En diskussion som säger att en viss lösning på enbart principer skall uteslutas från mixen, trots dess enorma potential, kan inte gynna kunskapsutveckling och hälsa, det håller jag med om.
Medan vi ändå talar om Richard Garwin så är följande länk mycket värd att kolla upp.
Garwin säger saker som både de för och de emot kärnkraft bör notera. Bland annat säger han (fetstilen min) "provide honest evaluations of accident probabilities and risks, in order to evaluate nuclear power and to reduce accident hazards" samt "recognize the benefits of nuclear power in comparison with the 40-100 times larger contribution to global warming per unit of electrical energy produced from fossil fuel without CO2 sequestration".
Och det är just här som de människor du företräder Johan har att lära: att titta på ärliga utvärderingar av problematiken samt att erkänna att kärnkraften har enorma fördelar jämfört mot det som används idag.
Jag känner Richard Garwin, en intellektuell klippa.
Jag citerar Garwin från den länk du gav:
"Can the world live with nuclear power? Yes, if the risks and benefits are honestly acknowledged and organizational and financial resources committed to ensure against catastrophic accidents and nuclear weapons proliferation from the nuclear power system. In a word, my judgment is an emphatic and unequivocal "maybe"."
Börja där. Erkänn riskerna och problemen först. I stället för att bara säga att vi måste ha kärnkraft och att kärnkraft är jättebra och utan problem.
Maybe. Så säger en skeptiker.
Johan
Jag känner Richard Garwin, en intellektuell klippa.
ja det var ju hans uttalande du gav mig så detta förutsåg jag. :D
(Eller menade att du "känner" istället för "känner till"?)
Börja där. Erkänn riskerna och problemen först. I stället för att bara säga att vi måste ha kärnkraft och att kärnkraft är jättebra och utan problem.
Jag har aldrig sagt att kärnkraft är jättebra och utan problem. Kärnkraft har sin unika problematik, precis som att alla andra kraftkällor har sina problem på sina eget sätt.
So right back at you... börja där. Erkänn de egentliga riskerna och problemen i stället för att bara säga att vi kan aldrig ha kärnkraft och att kärnkraft är piss & pest & senapsgas och enbart problem.
Nej Johan, jag vet att detta har du inte sagt... åtminstone inte öppet. Men låt oss vara ärliga... dessa tankegångar förekommer i MKG, eller hur? Naturskyddsföreningen är en av de stora medlemmarna och dessa vet vi är öppna motståndare till kärnkraft, så till den milda grad att till och med ordföranden går ut och smutskastar kärnkraftsförespråkare.
Maybe. Så säger en skeptiker.
Exakt. Om du är helt ärlig med den punkten Johan så är vi betydligt närmare varandra än du tror. :)
Jag har dock inte sett särskilt mycket "Maybe" från din sida hittils Johan... utan för det mesta dyker du upp i sammanhang där du yttrar saker i stilen att det bara är problem och inga möjligheter med de föreslagna lösningarna. Att du dessutom företräder människor som definitivt inte är några skeptiker utan rena förnekare, gör inte saken bättre.
Är du ärlig med ditt "Maybe" Johan... då erkänner jag dig som sådan: en skeptiker, det vill säga någon som låter sig övertygas med bra och giltiga argument. Själv försöker jag också med denna skeptiska hållning, vilket även alla andra inom Nuclear Power Yes Please försöker. Jag skulle uppskatta om du gav oss samma erkännande som jag just gav dig. Kan vi komma överens om detta Johan?
Skillanden är bara att vi befinner oss på "Probably"-sidan medan du är på "Probably not". ;)
"Skillanden är bara att vi befinner oss på "Probably"-sidan medan du är på "Probably not". ;)"
Jomenvisst.
Men kan det vara så att en av oss ibland angriper andra personer eller aktörer offentligt med innebörden att de är dumma eller ute i onda syften :(. Mer reflektion och tonlägherskontroll före ;) ? Det ökar respekten.
Med "känner Garwin" menar jag att vi har träffats och umgåtts på konferenser. Men det var mer än 10 år sedan sist. Han är gammal nu, över 80. Den länk du la upp ger inte en komplett bild av Garwins livsinsats. Titta här:
http://www.fas.org/rlg/
Johan
Heh Johan, jag har gått ut i bland och sagt att du är kärnkraftsmotståndare. Om du tycker att det en synonymt med att man är "[dum] eller ute i onda syften" så får det stå helt för dig... jag är inte riktigt beredd att sträcka mig fullt så långt. :D
Skämt åsido (för självklart tror ingen av oss att man är dum i huvudet eller ute i onda syften enbart för att man har en åsikt om kärnkraft), så kan jag tillstå att jag på ett eventuellt orättfärdigt sätt kallat dig kärnkraftsmotståndare. Går det bra med "Kärnkraftstvivlare"? :)
Sedan får du gärna skicka samma känga till Mikael Karlsson och be honom att inte kalla människor för "idiot" för att de är kärnkraftspositiva. "Nyttig idiot" var det fulla uttrycket, men det tycker jag bara är skillanden mellan öppen och knuten näve. Respekt är tvåväga, eller hur? ;)
Skall kolla länken om Garwin's livsgärning sedan. :)
På tal om Nordkorea förresten...
"Ingen radioaktivitet efter Nordkoreanska bomben"
Intressant att inte det inte fastnat något i luftmätningarna. Har vad jag vet aldrig hänt innan. Det är ett stort nätverk och väldigt känsligt. Försvarets forskningsinstitut var med och utvecklade mätsystemen.
Mätningarna kan ge rätt mycket information om kärnsprängningen som komplement till de seismiska mätningarna. Om det är så att nordkoreanerna har satsat på att inte släppa ut några signaler i luften så kan de även ha förstått hur de seismiska mätningarna kan luras. T ex genom att gå djupare. Så den uppskattade sprängstyrkan på 2-5 kt kanske inte är så säker. För övrigt gick Rysslands militär och sa att laddningen hade en sprängstyrka på 20 kt. Jag har inte fått någon förklaring till varför.
Kärnkraftstvivlaren eller kärnkraftsskeptikern,
Johan
Eller så kan det vara så att de misslyckades... igen.
I vilket fall som helst visar detta på hur svårt det är att få till en sprängning. När vi dessutom kan räkna med att deras bomber i bästa fall är klumpar i stil med Fat Man, så har jag väldigt står att tro på Plutonium-Terroristen Terje som står vid CLAB's bassäng och tänker att nu skall han "bara" ta en ta några bränsleelement, vandra ut med dem, separera ut det glödheta plutoniumet utan att kola vippen under tiden, och få ihop en smuggelbar spräng-sfär som är ännu mer perfekt än den nordkoreanerna försöker uppnå.
Skeptiker som du är Johan, tycker du själv att terroristscenariot där man stjäl kärnbränsle för att göra kärnvapen är trovärdigt?
Sedan.... nu när jag läser igenom Selin Lindgren's anförande igen, hon säger ju faktiskt inte nej till kärnkraft, utan enbart att dessa frågor skall hållas i åtanke när nu lagstifning nu skall utredas. Faktum är att jag tycker att vad gäller just plutoniumet så ligger hennes anförande väldigt nära det som Garwin säger i den länk jag gav.
Så Per, det gör att det inte alls är konstigt att hon röstade utskottets förslag. Hon sade ju faktiskt inte nej till kärnkraft i anförandet.
Nja, att en stat skulle misslyckas med en plutoniumbomb är faktiskt inte sannolikt. Nordkorea är en industristat i sovjetisk anda som prioriterar resurser till det militära. Det har hänt en hel del sedan 1945. Den dator jag skriver detta på motsvarar en superdator på 80-talet och datorsimuleringar är en viktig del i vapenkonstruktion. Det som Indien kunde göra 1974 bör vara lättare idag.
Fat Man, som var plutoniumbomben som släpptes över Nagasaki, var stor. 20 år senare kunde amerikanarna sätta plutoniumimplosionsladdningar i haubitsgranater. Och som tändladdningar i vätebomber. Tyvärr är det nog så illa att den som kan lära sig använda riktad sprängverkan kan få ner storleken på en plutoniumladdning en hel del. Och teknken för riktad sprängverkan har utvecklats oerhört i pansarbrytande system. Det är inte svårt att tro att Nordkorea lagt en del tekniska och vetenskapliga resurser även här.
Jag är inte rädd att en eller ett par ensamma terrorister ska ta använt kärnbränsle ur CLAB och göra ett vapen med det. Däremot kan terroristen åstadkomma mycket annan skada om han fick med sig ett bränsleelement utan att dö på kuppen. Nej, det är främst för att Sverige, och alla andra länder som har kärnkraft men inte kärnvapen, inte snabbt ska skaffa sig kärnvapen som den internationella kontrollen finns.
Men, efter 1000 år är läget ett annat. Det hade inte varit oproblematiskt om det funnits ett gammalt slutförvar med använt kärnkraftsbränsle i Irak. "Strålningsskyddet" är i stort sett borta. Värmeutvecklingen och strålningen från separerat plutonium är betydligt mindre. Det perspektivet på ett KBS-slutförvar undviks av både industri ocjh myndighet. Men i ett scenario där världen i framtiden endast använder förnybar energi blir slutförvaren plutoniumgruvor som kräver långsiktig övervakning.
Johan
Vänta lite nu här Johan... är det ditt argument? Har jag förstått dig rätt: "Om tusen år kanske plutonium-terrorister vill göra bomber och då är slutförvaren jättebra för dem, så därför skall vi göra om hela SKB's forskning med inriktning på djupa borrhål istället"?
Alltså... seriöst Johan. Om 1000 år och den utvecklinga av människans kunnande som vi kan förvänta oss, d.v.s. magnituder mer än vad vi ens kan föreställa oss, tycker du inte vi är lite väl långt ut i det existentiella tänket om vi skulle handikappa oss att inte använda KBS-3 slutförvar... och detta medan vi hostar ihjäl oss i stoftmoln från fossilt och biomassa samt förmodligen riskerar koka planeten?
Att tro att vi på 1000 år inte kan hitta något sätt att avvänpla plutoniumet tycke rjag känns extremt långsökt. Redan idag tittar vi ju på reaktordesigner som ger plutoniumfritt avfall, som kan använda det plutonium vi redan har och därmed förbruka det, och som dessutom då ger avfall som behöver lagras i enbart 500 år.
Handen på hjärtat Johan, tycker du att argumentet "Plutonoim Terroristen Terje gräver upp slutförvaret år 3070" är ett tungt och övertygande argument i jämförelse med den klimatkris vi nu står inför?
Vi måste lösa klimatfrågan nu. Kärnkraft kan bara marginellt bidra. Pengar satsade på effektivisering och förnybar energi ger mycket mer och är dessutom långsiktigt hållbara.
Vi måste sedan lösa frågan hur vi ska ta hand om avfallet från den nukleära eran. Det måste göras på ett sätt som innebär att det inte blir ett långsiktigt miljöproblem. Eller att det innebär behov av långsiktig övervakning för att förhindra kärnvapenspridning.
Ingen kan idag förutse hur samhället ser ut om 1000 år, än mindre om 10 000 eller 100 000 år. Därför måset vi ha fantasi att förstå hur det skulle kunna bli och med försiktighet se till att vi inte bidrar till att möjliggöra problematiska scenarier.
Johan
Kärnkraft kan bara marginellt bidra. Pengar satsade på effektivisering och förnybar energi ger mycket mer och är dessutom långsiktigt hållbara.
Påståendet att pengar satsade på förnybart ger mer är tom retorik. Förolämpa inte min förmåga att tänka själv genom att förutsätta att jag går på sådant tomt prat. Du vet, jag vet, och du vet att jag vet att förnybart har vissa gigantiska nackdelar. Vattenkraft är den enda som håller för baseload. Sol och vind har enorma tillförlitlighetsproblem och lider dessutom av låg energitäthet. Miljövinsten är dessutom inte bättre än för kärnkraft. du vet att utbyggnadstakten för förnybart inte kommer att kunna matcha den som vi kan hålla med kärnkraft. Du vet vilka enorma mängder resurser vi måste binda upp i dessa anläggningar.... resurser som inte kommer till oss på ett miljömässigt billigt sätt.
Alla energiformer har sin plats i mixen. Det är inte trovärdigt att säga att den med högst volym, minst miljöpåverkan, bäst tillförlitlighet och en ekonomi som slås enbart av vattenkraft, inte skall få vara med, bara för att man helt enkelt inte vill det av gammal envishet. En sådan hållning vittnar bara om att man spärnar emot av gammal vana, inte för att det finns goda skäl att stå emot.
Ingen kan idag förutse hur samhället ser ut om 1000 år, än mindre om 10 000 eller 100 000 år. Därför måset vi ha fantasi att förstå hur det skulle kunna bli och med försiktighet se till att vi inte bidrar till att möjliggöra problematiska scenarier.
Det där är ett gummibandsargument som du töjer och vrider på enbart för att få till der slutsats som du vill nå. Du har inte tagit det resonemanget till sitt slut. Den enda resonemangstråd du ger dig på är den att om 1000 år så har vi ingen lösning på vad vi skall göra med plutoniumet för att avväpna den; vi har fortfarande terrorism; det värsta vapen i kan tänka oss är kärnvapen; ingen skulle få för sig att snabbt och lätt bygga en enkel grafitreaktor med då över 1000 år gammal kunskap; ingen skulle mäska att någon håller på att gräva upp ett antal ton plutonium.
Jag frågar dig igen Johan: handen på hjärtat, tycker du att det där är ett trovärdigt scenario?
I så fall måste jag dra upp ett annat scenario, som ligger på betydligt kortare tid: satsningarna på förnybart och effektiviseringar misslyckas, precis som de nu har gjort sedan 1980. Energikonsumtionen ökar. Då kärnkraftssatsningen har stoppats och förnybart inte levererar så tar man de enda alternativ som då kan leverera: kol, olja och gas. Behöver jag dra scenariot till sitt slut Johan eller inser du problemet?
Och så här kan vi hålla på och dra upp scenario efter scenario och vi kommer till slut att finna att scenariot med Plutonium Terrorister än bara ett spår av tusentals... och där hundratals spår är avsevärt värre.
Du kan itne använda som argument "Eftersom vi inte vet exakt hur det kommer att gå måste vi anta just exakt det här spåret". Därför att det är bara att tillrättalägga argumenten för att passa ens egen ståndpunkt. Det rä som när troende säger "Eftersom vi inte har någon logisk förklaring till den här lyckliga utgången måste det ha varit Gud som såg till att det blev så". Jag köper itne den typen av resonemang. Gör du det?
Nu kan ingen ha missat vad Mikael tror på. Jag står självklart fast vid det jag säger ovan.
Det är ett realistiskt scenario att framtida samhällen skulle kunna ta plutonium till kärnvapen ur ett gruvgångsbaserat slutförvar för använt kärnkraftsbränsle. Jämfört med att bygga nya reaktorer. Se t ex sidan 6 i denna artikel där uppskattade kostnader (och därmed behov av resurser) jämförs:
http://www.princeton.edu/sgs/publications/sgs/pdf/6_1peterson.pdf .
I det framtidssamhälle jag ser som mest önskvärt för hållbar utveckling finns inte kärnkraft eller kärnvapen. Om det ändå skulle bli en negativ säkerhetsutveckling skulle skillnaden mellan att gräva jämfört med att bygga en reaktor vara ännu större.
Svaret på alla frågor är inte kärnkraft även om det pirrar i teknikmagen. Som tur är verkar tillräckligt många både unga och gamla teknikentusiaster vara mer intresserade av hur vi ska kunna åstadkomma ett avancerad energisystem utan fossila bränslen och kärnkraft. Än hur vi i framtiden ska kunna koka vatten med högkvalitativt vapenplutonium.
En kort förklaring till det sista. En kärnkraftsreaktor är egentligen bara en ångpanna där vattnet kokas med hjälp av atomklyvning. I framtidens kärnkraftverk kommer atombränslet att vara plutonium eftersom mängderna uran är begränsade. I en plutoniumreaktor sker atomklyvningen med snabba i stället för långsamma neutroner. När nytt plutoniumbränsle skapas i uran med hjälp av snabba överskottsneutroner, s k bridning, blir andelen av Pu-239 mycket hög. Det innebär att det plutonium som sen ska användas som reaktorbränsle är mycket bra vapenplutonium. Vapenplutonium som samhällets energibärare -- är det så klokt?
Men detta innebär att i kärnkraftsentusiasternas framtidssamhälle har Mikael rätt. Det finns så mycket vapenplutonium tillgängligt att ingen skulle komma på tanken att gräva sig ner i till ett slutförvar för att få bombmaterial. Möjligen för att få ännu mer bränsle.
Det är ur världsbilder framtiden skapas. Tyvärr är kärnkraftsentusiasterna dåliga på att visa upp sin världsbild i dess riktiga dager. Dr. Alvin Weinberg, chef för amerikanska atomenergikommissonens, Oak Ridge National Labratory lär redan 1956 ha sagt: "There is an understandable drive on the part of men of good will to build up the positive aspects of nuclear energy simply because the negative aspects are so distressing."
Detta gäller i allra högsta grad även 50 år senare.
Finns det då inget kärnkraftsentusiasterna, med all deras goda vilja, kan göra i stället? Jo, faktiskt. Det skulle vara roligt att se fler tankar på hur vi kan använda kärnteknik för att ta hand om avfallet i en post-nukleär värld -- när all världens kärnkraft är avvecklad. Kärnavfallstransmutation med vindkraftsel någon? För att, om det skulle behövas, kunna göra slutförvaring i djupa borrhål ännu säkrare.
Johan
Skicka en kommentar