TT och Vattenfall vilseleder

Det känns nödvändigt att lägga sig till med dårens berömda envishet.

I dag läser jag ett TT-telegram i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet där Vattenfalls VD Lars Josefsson intervjuas. Reportern och Josefsson tycks vara överens om att regeringen i vintras sa ja till kärnkraften och att en kärnkraftutbyggnad därmed skulle vara tillåten i Sverige. Antingen vet de inte att det är riksdagens sak att besluta om saken eller så tycker de att riksdagen är ett ointressant transportkompani - tankar som moderaten Ann Mari Pålsson uttryckte när hon för kort tid sedan lämnade riksdagen och som också oroar de centerpartistiska kärnkraftmotståndarna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren. På deras gemensamma blogg skriver Eva Selin under rubriken "Det är fler ledamöter som tvekar om demokratin i riksdagen".

TT-telegrammet fick mig att än en gång försöka förklara vad som hände och inte hände i riksdagen i förra veckan när regeringens energiproposition behandlades. Det blev alltså följande brev till TT:

Hej!

I ett TT-telegram, publicerat i bl a DN och SvD idag, sägs det att "regeringen i vintras sade ja till att bygga nya kärnkraft".

Detta bidrar tyvärr till att öka förvirringen och okunskapen beräffande en eventuell svensk kärnkraftutbyggnad.

För det första är det riksdagen, inte regeringen, som kan säga ja till till nya kärnkraftverk.

För det andra har regeringen ännu inte föreslagit riksdagen att säga ja. I den stora energiproposition som behandlades i riksdagen i förra veckan meddelade regeringen att frågan om att avskaffa avvecklingslagen och ta bort kärntekniklagens förbud mot att bygga kärnkraftverk ska utredas och att förslag kommer längre fram. En proposition om kärnkraften väntas våren 2010.

Det enda förslag beträffande kärnkraften som riksdagen behandlade var en reservation från oppositionen som i sammanfattning löd

" Vi anser i likhet med vad som sägs i motion 2008/09:N15 (s, v, mp) att kärnkraften ska fasas ut med hänsyn till sysselsättningen och välfärden och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt genom energieffektivisering. Vi motsätter oss således regeringens förslag att ta bort avvecklingslagen och förbudet mot nybyggnation i kärntekniklagen. Vidare anser vi att uranbrytning inte ska förekomma i Sverige. Vi vill också att regeringen ska verka för att kärnkraften ska betala sina fulla avfallskostnader och för ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftsolyckor."

Detta förslag från oppositionen röstades ner med 155 röster mot 148. En centerpartist, Solveig Ternström, röstade för oppositionens förslag. Men det finns fler kärnkraftmotståndare i oppositionspartierna. Två av dem, Sven Bergström och Eva Selin Lindgren (som höll ett kärnkraftkritiskt anförande under debatten i riksdagen), har i ett pressmeddelande förklarat varför de röstat med riksdagsmajoriteten. Pressmeddelandet kan läsas här

Vattenfalls VD betraktar tydligen kärnkraftfrågan som avgjord. Han är inte ensam. Branschorganisationen Svensk Energi och dess direktör Sven Jansson har i en vilseledande kommentar på organisationens hemsida felaktigt meddelat att riksdagen fattat ett "positivt" beslut om kärnkraften. Jag har bloggat om detta här Åtminstone en av riksdagsledamöterna, moderaten Christian Holm, har på sin blogg låtit förstå att han tror att han deltagit i ett riksdagsbeslut om att godkänna en kärnkraftutbyggnad. Vilket alltså inte är fallet. Jag har bloggat om saken här.

Det är svårt att befria sig från intrycket att kärnkraftindustrin och kärnkraftanhängarna lever som om kärnkraftfrågan är avgjord fastän riksdagen ännu inte tagit ställning till något förslag från regeringen. I april kunde t ex Barometern berätta att EON Kärnkraft AB redan är i gång med planerna för ett nytt kärnkraftverk i Oskarshamn. Jag har bloggat om detta här.

Detta förakt för demokratin blir än allvarligare om medierna inte ger korrekta upplysningar. Jag har till exempel inte någonstans i press, radio eller TV sett ett ord om riksdagens behandling av regeringens stora energiproposition.

Med vänliga hälsningar
Lasse Karlsson
Medlem i Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen

PS.
Moderate riksdagsledamoten Christian Holm har nu korrigerat texten på sin blogg och hemsida efter påpekanden av Johan Swahnoch mig. Rubriken har ändrats från "Nu får kärnkraften byggas ut" till "Kan kärnkraften byggas ut?". Svensk Energi, däremot, har inte korrigerat sitt pressmeddelande.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft

Nu står oljebolagen vid Iraks gränser

"Jag trodde inte att USA invaderade Irak för oljans skull", skriver idag Independents Patrick Cockburn, en ansedd mainstream-journalist med Irak som ett av sina specialområden. Sedan fortsätter han:

"29 och 30 juni kommer Iraks regering att godkänna kontrakt som ger utländska oljebolag en central roll i produktionen av olja från Iraks sex "super-giant" oljefält de kommande 20 till 25 åren. Som av en tillfällighet är 30 juni också den dag då de sista amerikanska trupperna lämnar Iraks städer*. Just den dag när Irak får större fysisk auktoritet över sitt territorium överlåter den ett mått av sin kontroll över de oljefält som landets framtid helt och hållet är beroende av."

Men man ska vara försiktig med att protokollföra historien innan den har ägt rum. Motståndet mot de kontrakt som Cockburn talar om är utbrett och har den senaste veckan trappats upp.

• För det första menar många auktoriteter (bland annat den tidigare oljeministern Issam al-Jalabi, som jag intervjuade i november förra året) att dessa kontrakt skulle vara ett brott mot oljelagen från 1967 som fortfarande gäller och som föreskriver att varje avsteg från statlig kontroll och produktion ska godkännas i parlamentet. Den nya oljelag som behandlades inom regeringen för mer än två år sedan har ännu inte behandlats av parlamentet. Orsaken är oenighet inom regeringen och att denna inte törs lita på att parlamentet godkänner förslaget som saknar stöd hos allmänheten som betraktar oljan som en nationalegendom som ska kontrolleras av irakierna själva. Situationen kompliceras av att den omdiskuterade nya oljelagen måste kompletteras av ytterligare tre lagar. En avser fördelningen av oljevinsterna inom Irak, en annan hur Oljeministeriet ska omorganiseras till att bli en regleringsfunktion och en tredje hur det nationella oljeföretaget, INOC, ska överta uppgifter från Oljeministeriet. De två senare lagarna har ännu inte översänts till parlamentet.

• För det andra är oppositionen stark inom Iraks egen oljeindustri. Fayad al-Nema, direktören för South Oil Company, som lyder under Iraks oljedepartement och producerar det mesta av Iraks råolja, sa för några dagar sedan att de kontrakt som diskuteras kommer att bakbinda landets ekonomi. al-Nema utsågs till chef för bolaget så sent som för en månad sedan och har ansetts vara lojal mot oljeminister Hussain al-Shahristani som ansvarar för kontrakten. Andra källor uppger att han nu har avskedats. Kritik mot de planerade kontrakten har också uttalats av chefsingenjören vid South Oil Company, Mahmoud Abbas, som organiserat en namninsamling med protester från bolagets ingenjörer. Redan har ett hundratal skrivit under säger han till Reuters.
  

• För det tredje finns ett starkt missnöje mot oljeminister Hussain al-Shahristani i det irakiska parlamentet. 140 ledamöter har undertecknat ett krav på att al-Shahristani ska komma till parlamentet och förklara sig. Ledamöterna har sinsemellan olika motiv. Den officiella förklaringen är framförallt missnöje med produktionen och underhållet i oljesektorn. Trots att mer än sex år har gått sedan USA invaderade Irak är produktionsnivån lägre än den var före kriget. Till detta kommer kritiken mot oljeministerns förhandlingar om nya oljekontrakt och slutligen föreligger misstankar om korruption inom oljedepartementet. Man kan inte utesluta att frågan om misstroendeförklaring mot ministern väcks i parlamenteet; dessutom finns rykten om att premiärminister Maliki har planer på att avsätta oljeministern

Historisk bakgrund: USA
Det är egendomligt att "Irak-kännaren" Patrick Cockburn i dagens artikel i Independent påstår att han inte trodde att oljan var ett starkt motiv bakom USAs invasion av Irak 2003. Saken är nämligen väl dokumenterad.

Hösten 2002 började man på USAs utrikesdepartement planera hur det hela rent praktiskt skulle gå till när den militära invasionen väl hade genomförts och Irak blivit ett ockuperat land. Bland deltagarna var höga chefer i USA:s oljeindustri och Ibrahim Bahr al-Uloum som fått sin utbildning i USA och under några månader 2003 skulle bli ockupationsmaktens oljeminister i Irak. Men redan ett och ett halvt år tidigare, alltså före 11 september-attentatet, hade man lagt grunden vid hemliga möten med vicepresident Dick Cheneys ”Energy Task Force” och brett ut kartor över Irak oljefält framför representanter för Exxon, Shell och BP. Kongressledamoten Dennis J. Kucinich skrädde inte orden när han talade om detta i USAs Representanthus i juni 2008: ”Både Bush-administrationen och oljebolagens tjänstemän som deltog i dessa möten borde förklaras kriminella som ansvariga för ett illegalt krig och för att tvinga till sig Iraks olja.”

Men USAs aggressiva och folkrättsvidriga syn på oljan i Mellanöstern går mycket längre tillbaka i tiden än den senaste Bushadm inistrationen. En viktig hållpunkt är den s k Carter-doktrinen. I sitt State of the Union-tal 1980 förklarade den dåvarande presidenten Jimmie Carter att »alla nödvändiga medel, inklusive militär makt« skulle användas för att säkra oljeflödet från Persiska viken till USA. Från USA:s imperieperspektiv var logiken enkel. USA:s egen oljeproduktion hade 1970 passerat sin kulmen, och landets utlandsberoende var uppenbart. Men två tredjedelar av världens kända oljetillgångar ligger i området runt Persiska viken där USA inte hade någon kontroll. Tvärtom var OPEC på väg att visa sina geopolitiska muskler. Oljepriset sköt i höjden och 1973 beslutade OPEC om oljeembargo mot USA som svar på Nixonadministrationens Israelpolitik. Så kom 1979 med Sovjets invasion i Afghanistan och Khomeinis islamistiska revolution i Iran. Detta var omöjligt att acceptera för USA:s president. I kongresstalet lät Jimmy Carter förstå att »varje försök från någon utomstående att få kontroll över Persiska viken kommer att betraktas som ett angrepp på USA:s vitala intressen« och alltså legitimera militärt våld från USA:s sida. I sina memoarer skrev Jimmy Carter ett par år senare att många amerikaner »djupt ogillade att några ökenstater kunde göra som dom ville med världens största nation«.

Hur förhåller sig nu president Barack Obama till detta?

Michael Klare, professor vid New Hampshire-universitet i frågor rörande fred och internationell säkerhet tog upp saken i en lång artikel i början av 2009. Där skrev han att det visserligen skulle vara ”enormt lugnande” om man kunde dra slutsatsen att Obamas presidentskap innebär slutet på USAs inblandning i regionens krig om oljan. Men, fortsätter han, det finns inga skäl att tro något sådant. Obama har, trots sitt tal om truppernas tillbakadragande och utvecklingen av alternativ energi för att minska beroendet av olja från Mellanöstern, inte tagit avstånd från Carter-doktrinen och dess underliggande premisser. Snarare har Barack Obama fortsatt i de gamla hjulspåren. Han har talat om behovet av att bevara en kraftig militär närvaro i området och om nödvändigheten att med våld skydda USAs intressen där – även om han inte preciserat vilka dessa intressen är. Klare pekar bl a på hur väl Obamas uttalanden om Iran passar in i den traditionella amerikanska geopolitiska doktrinen och han visar med siffror hur denna politik faktiskt har misslyckats med att uppnå de uttalade målen – en trygg och ökande försörjning med olja från Mellanöstern. Tvärtom har denna politik bäddat för USAs ekonomiska kris och astronomiska underskott samtidigt som den säkrat vanvettiga vinster åt oljebolagen och det militärindustriella komplexet.

Till detta kan vi lägga Obamas stöd för George W. Bushs illegitima press på Iraks regering att införa en ny oljelag som främjar de utländska oljebolagens intressen. Kravet på en sådan irakisk lag var ett av de ”benchmarks” som ingick i det förslag som Bush i början av 2007 lade fram för att finansiera Irak-krigets fortsättning och som han, trots Demokraternas dominans i Kongressen efter framgångarna i mellanårsvalet 2006, lyckades trumfa igenom. Obama röstade nej till finansieringen men han godkände uttryckligen presidentens ”benchmarks”, inklusive kravet på ny oljelag. Att signalen verkligen gick fram till Irak framgår av vad Associated Press skrev någon månad senare: ”Iraks premiärminister Nouri al-Maliki fruktar att USA kommer att torpedera hans regering om inte parlamentet godkänner den nya oljelagen före juni månads utgång.”

--------------

* Anmärkning: Detta betyder inte att USAs ockupation av Irak upphör. saken är betydligt mer komplicerad.

Läs även andra bloggares åsikter om iraks olja

Moderaten som inte visste vad han gjorde

Igår undrade jag här på bloggen: "Vem vet vad riksdagen beslutade om kärnkraften?" Jag visade då att direktören för Svensk Energi inte visste det. Nu vet vi att åtminstone en av riksdagsmännen som tog beslutet inte heller visste vad riksdagen beslutade. På sin blogg skriver nämligen moderaten Christian Holm:

Nu har vi just röstat ja till att tillåta utbyggnad av kärnkraften i Sverige.

Tror han alltså. Som Johan Swahn påpekar i en kommentar på Holms blogg är det fel. Sanningen är att

Riksdagen röstade ja till:
a) mål för andelen förnybar energi,
b) mål för andelen förnybar energi i transportsektorn,
c) mål för energieffektivisering till 2020,
d) vägledande mål för energieffektivisering till 2010 och 2016
En speciell kärnkraftsproposition kommer våren 2010.

Christian Holm kan tacka socialdemokratiska Värmlands Folkblad för att han får sprida sina villfarelser på nätet. Folkbladet bör ta chansen att bli den första tidningen som sprider korrekt information om riksdagens energibeslut.

Vem vet vad riksdagen beslutade om kärnkraften?

Det har nu gått två dagar sedan riksdagen diskuterade kärnkraften och en dag sedan ledamöterna voterade om den. Inte i något massmedium har man kunnat se eller höra vad som hände.

Däremot har nästan varje massmedium meddelat att man kan bli tagen av polisen om man bär den farliga tröjan på riksdagens åhörarläktare. Det är den på bilden med solen på. Ewa Larsson (till vänster) har fått löpa gatlopp i massmedierna medan vi andra sex som också omhändertogs av polisen och delgavs misstanke om brott har sluppit lindrigare undan.

Men tänk om någon medborgare till äventyrs vill veta vad riksdagen faktiskt beslutade om kärnkraften igår? Och tänk om denne medborgare går till Google Nyheter. Vad får hon eller han då se?

För det första, naturligtvis, en massa om Ewa Larsson och den farliga tröjan.

Och sedan ett ynka pressmeddelande om riksdagsbehandlingen. Det kommer från något som kallar sig Svensk Energi och där visar en direktör vid namn Kjell Jansson att han inte har fattat vad riksdagen beslutade om. Han säger nämligen:

– Under alla förhållanden är det mycket glädjande att riksdagen igår fattade beslut om att möjliggöra att ersätta dagens kärnkraftreaktorer med nya.

Men så var det inte. Idag och i morgon, precis som igår, gäller Kärntekniklagens förbud mot uppförande av kärnkraftverk i Sverige och Avvecklingslagen är inte avskaffad. Regeringen vill visserligen avskaffa både Avvecklingslagen och Kärntekniklagens förbud men de förslagen har vi inte sett ännu. Utredningar ska göras och nya propositioner skrivas innan riksdagen kan fatta (eller avstyrka) det beslut som direktör Jansson inbillar sig blev taget igår.

Det fanns bara ett förslag om kärnkraften på riksdagens bord igår och det var oppositionens gemensamma reservation. I sammanfattning lyder det:

Vi anser i likhet med vad som sägs i motion 2008/09:N15 (s, v, mp) att kärnkraften ska fasas ut med hänsyn till sysselsättningen och välfärden och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt genom energieffektivisering. Vi motsätter oss således regeringens förslag att ta bort avvecklingslagen och förbudet mot nybyggnation i kärntekniklagen. Vidare anser vi att uranbrytning inte ska förekomma i Sverige. Vi vill också att regeringen ska verka för att kärnkraften ska betala sina fulla avfallskostnader och för ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftsolyckor.

Detta förslag från oppositionen röstades ner med 155 röster mot 148. Något förslag till beslut om kärnkraften från regeringen fanns alltså inte.

Nu undrar jag förstås, för det första, om direkt Janssons desinformation kommer att få spridning i massmedierna och om något massmedium till sist tänker informera en smula sanningsenligt om riksdagens kärnkraftdebatt. I så fall rekommenderar jag mina tidigare inlägg här på bloggen:

• Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner. Här.

• Maud Olofsson och kärnkraften: "Vi tjabbar om litet småsaker" Här.

• Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i riksdagen. Här.
  

Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag

Kvart i tre gick vi in genom allmänhetens entré i riksdagshuset. Vi kroppvisiterades, fick ryggsäckarna röntgade och uppmanades att ta av oss jackorna och lägga dem i förvaringsskåpen. Därvid blottades våra vackra soltröjor.

I väntan på voteringen

Vänliga vakter anvisade oss plats på åhörarläktaren. Allt som allt var vi sju stycken varav fem med soltröjor.Klockan tre började voteringarna. Så småningom blev det dags för besluten om energipolitiken. På punkten om kärnkraften gällde det att antingen rösta nej och lägga sin röst på oppositionens Reservation 6 (det vill säga yrkandet på att behålla Avvecklingslagen och Kärntekniklagens förbud mot uppförandet av nya kärnkraftverk) eller rösta ja och lägga sin röst på Näringsutskottets förslag att avslå reservationen. Så här blev det

Voteringen

Utskottet stöddes av 87 m, 25 c, 25 fp, 18 kd och reservationen av 112 s, 1 c, 18 v, 17 mp. En ledamot, Solveig Ternström (centerpartist), var alltså "olydig" och röstade mot sitt parti.

Vad betyder nu detta för en framtida kärnkraftutbyggnad? Ingenting! Avvecklingslagen är kvar och förbudet mot nya kärnkraftverk i kärntekniklagen är också kvar. Regeringen vill visserligen avskaffa både avvecklingslagen och förbudet i kärntekniklagen men det tänker dom återkomma till senare. Detta är bakgrunden till att de båda centerpartistiska kärnkraftmotståndarna Sven Bergström och Eva Selin Lindgren ansåg sig kunna rösta för utskottets förslag. De har utvecklat detta i ett pressmeddelande som finns här.

När voteringen var klar reste vi oss och var på väg att lämna åhörarläktaren. Vakterna uppmanade oss då att sitta ner. Strax efteråt tillsades vi att lämna åhörarläktaren och fördes in i ett särskilt rum. En av vakterna meddelade att vi hade begått ett lagbrott i form av olaglig opinionsyttring. "Polislagen 13. Men vi ska vara snälla och ni får lov att lämna huset."

Strax efteråt kom kontraorder från Riksdagens säkerhetschef. Vi skulle hållas kvar. Polis hade tillkallats.

I väntan på polisen

Det dröjde innan polisen kom men när dom kom var dom sju stycken i full mundering. Nu var vi omhändertagna. Våra personuppgifter antecknades och var och en av oss fick genomgå ett förhör. Erkände vi brottet? Det slutade med att vi alla delgavs misstanke om störande av allmän förrättning. Till sist släpptes vi och klockan fem var vi tillbaka i friheten utanför Riksdagshuset.

Hur ska man se på en sådan här händelse? Vi reagerade väldigt olika. En del av oss tyckte det var mycket obehagligt. Själv hade jag svårt att ta det riktigt på allvar. Jag har viss förståelse för min vän som nyss mejlade: "Om det du varit med om i eftermiddag utspelat sig i Grönköping hade antagligen Veckobladet kommit ut med extranummer och tidningens vänsterkryss haft rubriken "Rådigt ingripande av hr polis Paulus Bergström".

Dagens Nyheter, däremot, såg ut så här i sitt vänsterkryss fram på kvällen

Jag har dåligt samvete för den där artikeln ( och för Aftonbladets och Expressens och Kvällspostens) eftersom det var jag som stod för tipset och eftersom Ewa Larsson blev så utsatt och helt förståeligt tog illa vid sig. Samtidigt var det förstås viktigt att det som hänt kom till allmänhetens kännedom. Att det aldrig kan bli som man tänkt sig!

Maud Olofsson och kärnkraften: "Vi tjabbar om lite småsaker"

Tack vare de fantastiska riksdagsstenograferna kan vi redan nu ta del av hela den energipolitiska debatten i riksdagen igår. Finns här.

Den som satte lågvattenmärket för diskussionen var näringsminister Maud Olofsson när hon sa att det var "en ganska stor enighet i riskdagens kammare om de här frågorna även om vi tjabbar om lite småsaker." När hon fick frågan av miljöpartisten Per Bolund om kärnkraften numera var en småsak för Centerpartiet försökte hon klara reträtten genom att säga att hon egentligen bara berömt sina meningsmotståndarna: "När jag säger att vi tjabbar om småsaker är det mer ett uttryck för att jag också tycker att oppositionen är ambitiös."

En centerpartist som däremot lyfte diskussionen om kärnkraften var Eva Selin. Hon inledde sitt inlägg så här:

Jag vill först deklarera att jag, liksom många andra här i kammaren, är kritisk till den skrivning om kärnkraften som finns i propositionen och i näringsutskottets betänkande. Jag anser att den är ensidig och inte beaktar risken för kärnvapenspridning genom driften av kärnkraftverken. Kärnreaktorerna ger ju upphov till nytt kärnvapenmaterial, i första hand plutonium, vilket vi fick en påminnelse om häromdagen när Nordkorea officiellt deklarerade att de sprängt en plutoniumbomb och ämnar använda all plutonium i det utbrända kärnavfallet till bomber. Vad en stat kan göra kan också illegala grupper som kommer över materialet göra, och vi vet att plutonium är en vara som stjäls och smugglas. För mig känns det mycket olustigt att vi i Sverige i dag har plutonium i våra reaktorer och lagringsplatser som kan ge upphov till tusentals atombomber. Att denna fråga över huvud taget inte diskuteras beror tydligen på att den väcker för mycket ångest. Min känsla av frustration delas av stora delar av Centerpartiets gräsrötter jämte freds- och miljörörelserna.

Eva Selin pekade också på att

Ett av de stora problemen i det underlag som vi fått i propositionen och utskottets skrivning är att inte den pågående och kommande prövningen av kärnavfallets långsiktiga lagring och säkerställande har inväntats. Hur kan man öppna för en eventuell utbyggnad av kärnkraften innan man visat hur man kan lösa de problem den genererar? Man har betraktat ett flerdimensionellt och komplext problem ur den enda synpunkten att det rör sig om trygghet för energiförsörjningen i nuläget.

Hennes avslutning var kraftfull och klargörande:

Herr talman! Jag har här i riksdagen saknat debatter om och belysning av problematiken med kärnkraftens koppling till kärnvapenspridningen. Den unga generationen, under 30 år, verkar i stort sett okunnig om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Och kärnkraftsindustrin och dess politiska representanter har under lång tid undanhållit denna verkligt obekväma sanning. I stället har man beskrivit kärnkraften som klimatvänlig och kanske rent av förnybar. Men den uranbrytning som föregår tillverkningen av kärnbränsle är varken klimatvänlig eller förnybar, vilket också många svenska kommuner och medborgare fått erfara. Att förorda kärnkraft med motiveringen att den på något sätt skulle vara miljövänlig är därför grovt vilseledande.

Som jag läser utskottets betänkande tar vi i dag inte ställning till kärnkraftens framtid. Regeringen har aviserat att man efter utredningar avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Inför detta vill jag betona att regeringen på allvar måste ta tag i frågan om kärnvapenspridning och utarbeta en ny lagstiftning som både klarlägger ansvaret för att kärnavfallet inte orsakar miljöskador och tydliggör det ekonomiska och praktiska ansvaret för att det klyvbara materialet i kärnavfallet bevakas både manuellt och elektroniskt under dessa mycket långa tider. Därför anser jag att en ny lagstiftning behövs, men den kan inte bygga på det ensidiga synsätt som presenteras i propositionen. Man måste inkludera spridningsriskerna.

Vi vanliga medborgare är fullt medvetna om att tillvaron rymmer flera risker samtidigt. Vi har nu, som jag ser det, ett brett stöd för att ersätta kärnkraften med de verkligt förnybara energislagen och lära oss att arbeta på naturens villkor. Därför stöder jag regeringens proposition på de punkter som gäller energieffektivisering och utveckling av nya, gröna alternativa energikällor.

Hela Eva Selin Lindgrens anförande finns här. Av protokollet framgår att Solveig Ternström (c) instämde i det. I övrigt bemöttes det med största möjliga tystnad.

Riksdagsdebatten handlade förstås om många andra aspekter på energin och kärnkraften. Till dem vill jag återkomma. Nu ska jag in till Riksdagshuset. Om tre timmar är det votering.

Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner.

I februari i år slutade Centerpartiet att vara kärnkraftmotståndare och gjorde gemensam sak med de andra regeringspartierna. I morgon föreslår Näringsutskottets majoritet att riksdagen ska bekräfta sveket. Då voterar man om den stora energipolitiska propositionen där regeringen lovar att snart återkomma med förslag om att Avvecklingslagen ska avskaffas och att förbudet mot att bygga nya kärnkraftverk tas bort ur Kärntekniklagen.

Oppositionspartierna har en gemensam motion där man yrkar på att Avvecklingslagen ska fortsätta att gälla och att inga nya kärnkraft verk ska byggas. Jag är säker på att åtskilliga centerpartister kommer att må dåligt om de böjer sig för partipiskan och röstar för att kärnkraftmoståndet ska avvecklas. Rimligen borde en del kristdemokrater också känna byxångest inför voteringen - partiet var ett av dem som ingick i Folkkampanjen mot kärnkraft vid folkomröstningen 1980.

Hur många olydiga kommer vi att få se när voteringen äger rum i morgon? Åtminstone två vågar jag hoppas. De centerpartistiska riksdagsledamöterna Solveig Ternström och Eva Selin har till och med döpt sin blogg till just detta: olydiga. Där finns bl a Ternströms frimodiga anförande mot kärnkraft som hon höll på Sergels torg 25 april i år.

I god tid före omröstningen klockan tre i morgon eftermiddag, tisdag den 16 juni, kommer jag att infinna mig utanför riksdagshuset för att ge en liten uppmuntran åt allianspartiernas olydiga - en aktion som eldsjälen Roland von Malmborg i Follkkampanjen mot Kärnkraft i all hast bjudit in till. Kom om du kan! Rolands inbjudan och giftiga argumentering finns här.

Det är ingen slump att jag själv har starka känslor för olydiga kärnkraftmotståndare. Nyligen berättade Miljömagasinet i ett helt mittuppslag historien om hur min arbetsgivare LO gav mig yrkesförbud när jag accepterade att sitta i ledningen för Folkkampanjen mot kärnkraft. Det är trettio år sedan - på den tiden var Wanja Lundby-Wedin undersköterska och demonstrerade också mot kärnkraften. Här finns artikeln ur Miljömagasinet (som också innehåller Liten uppmuntran till mig från Tage Danielsson i form av en dikt i tidningen Arbetaren.)

Vid min sida i styrelsen för kärnkraftmotståndet i Linje 3 satt Börje Hörnlund som Centerpartiets representant. Han var riksdagsledamot då, senare blev han arbetsmarknadsminister och så småningom landshövding i Västernorrland. Idag är han förtvivlad över Maud Olofssons sätt att leda Centerpartiet. Jag avslutar med det han skrev på DN Debatt för en månad sedan:

För några månader sedan fick Maud Olofsson frågan från en radiojournalist om hur Centern skulle ställa sig i kärnkraftsfrågan. Svaret blev ”Jag har inte bestämt mig”. Att över huvud taget hantera Fälldins och Centerrörelsens 1970- och 80-talsfråga som en jagfråga är skandalöst. Hanteringen av kärnkraftsfrågan är det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia. Riksdagsgruppen kallades kvällen före presskonferensen och tvingades ta ett beslut som mycket väl hade kunnat vänta till Centerstämman i början av maj. Det visar att man förlorat all känsla för folkrörelsen.

PS.
Av dagens riksdagsdebatt om energipolitiken har jag hittills inte sett ett spår i mainstream-medierna. Men snabbprotokollet från hela riksdagsdebatten 15 juni finns nu på nätet. Här!