Den handlar om att Sverige smygs in i NATO och den är i grund och botten oerhört nedslående. Knappast någon kan läsa artikeln utan att fråga sig om vi verkligen lever i en demokrati.
Så länge NATO har funnits har motståndet mot ett svenskt medlemskap varit mycket starkt och de som förespråkat en anslutning har varit i minoritet. I Sveriges riksdag finns bara ett parti av sju som öppet förespråkar NATO-medlemskap. Ändå är vi uppenbarligen på väg in i NATO.
Hotet får mycket klara konturer i Brännpunkt-artikeln. Det är också tydligt att NATO-anhängarna betraktar saken som avgjord. "Vi är redan med i NATO" har Folkpartiets talesman Allan Widman hävdat och överste Ulf Henriksson menade i början av året att "Det är dags att göra folket moget!" Översten och säkerhetspolitiske kommentatorn Bo Pellnäs är av samma mening: "Vi är i praktiken redan Natomedlemmar och borde bli det även formellt"
Men dagens SvD-artikel är inte bara nedslående. Den är faktiskt också litet hoppingivande. Författarna påstår inte att de vet hur denna smyganslutning till NATO går till eller vem som styr och ställer i den här odemokratiska processen. I stället säger de: Låt oss ta reda på vad som pågår. Låt oss starta en medborgarutredning för att besvara följande frågor:
- Vilka är de små – och kanske t.o.m. större – stegen som hittills tagits?
- Vem har tagit dessa steg, med vilka medel och motiv, och med vilken legitimitet?
- Vilka förtroendevalda har låtit detta ske, och vad beror det på?
Där framgår att de första undertecknarna bakom uppropet är flera än de 44 som har sina namn med i Svenskan i dag. Den moderate riksdagsmannen och före detta officeren Göran Pettersson skriver i sin blogg att de flesta av dessa namn är okända för honom. Så är det inte för mig och alla andra som under många år haft kontakt med, eller kanske deltagit i, olika sociala rörelser som underifrån försökt påverka maktetablissemanget. Göran Pettersson tycks inte heller ha förstått själva poängen med dagens artikel. Han verkar tro att den vill vara ett inlägg i en debatt mellan maktspelare när den i själva verket är en uppfordrande text till oss alla om att vi ska medverka i ett demokratiskt medborgarinitiativ. Pettersson undrar vad Mona Sahlin ska säga. Det gör inte jag. Jag undrar vad vi som litar till rörelser kommer att göra.
3 kommentarer:
Sverige saknar idag en nationell försvarsförmåga, dvs. smäller det så får vi hissa vit flagg.
Skulle ryssen få för sig att Gotland vore vitalt för deras säkerhet så kan dom i princip åka över o kliva iland, det finns bara hemvärn idag på Gotland.
Hur har alla Rädda för Natokverulater tänkt sig att vi ska sköta vår säkerhetspolitik? Ska vi vägra samarbeta och samtidigt lägga ner det svenska försvaret? För att kunna tas på allvar vore det intressant att se hur mycket Ni är bereda att höja försvarsanslagen med?
Tänk att man kan vara mot Nato och för försvar!
Men en poäng har du, Anonym: Visst är försvaret i kris, visst är det allvarligt. Men mer pengar?
Sverige får ut mindre av försvarsanslagen än t ex Finland. Det som krävs är bättre organisation, klokare användning av resurserna, mindre utländska äventyr typ Afghanistan.
Men visst ska vi ha ett försvar. Ett svenskt ett, oberoende av Nato naturligtvis!
SvD uppmanar att deltaga i debatten och skickade in ett genmäle till "Natos kärnvapenstrategier är irrelevanta". Fick mail från tidningen att jag måste korta av min insändare av den 14/12 vilket jag gjort men fortfarande inte infört och sätter därför in den här:
När Sovjetunionen upplöstes var det väl logiskt att lägga ner NATO liksom Warszawa pakten gjort. USA önskade dock hålla på att manipulera mot Ryssland. Men det är en våghalsig politik som USA/EU här för. Vad gör USA om dessa stater av maktberusning börjar utmanar Ryssland som Georgien? Bo Hugemark med debattanter skriver att NATO har genomgått en förändring från renodlad försvarsallians till en trovärdig krishanterare. Har svårt att se hur svensk trupp bidrar med en trovärdig krishantering i Afghanistan, det verkar mer för att avlasta Amerikansk trupp. Och svensk trupp deltog nyligen i uppsökande för eliminering av Afghaner, förlåt terrorister. USA och Storbritannien känner till sen 1950 talet att de Ryska vätebomberna är betydligt kraftigare och tekniskt lättare att luftledes sättas in mot mål än vad USA då lyckats med. Två räcker för att utplåna de Brittiska öarna och förmodligen i stort avfolka den Västeuropeiska kontinenten. General MacArthur ville använda atomvapen under Koreakriget men Truman stoppade detta. Har dock nyligen läst att även Truman i november1950 lekte med tanken på atomvapen i Korea. Adlai Stevenson skrävlade i FN att ville Sovjet ha atomkrig så kunde de bara sätta igång. Några dagar senare återvände Stevenson till FN betydligt spakare och förklarade att atomkrig var uteslutet. Tydligen hade Pentagon upplyst honom om vad ett atomkrig skulle betyda för USA:s befolkningscentra. I Sovjet finns det bara två mål, Moskva och Leningrad. Kort sagt är det inte det Amerikansk kärnvapenparaplyet som skyddat oss från Sovjetisk aggression utan det är det Sovjetryska kärnvapenparaplyet som skyddat oss och större delen av jordens befolkning från att bli amerikanska nickedockor. Vem eller vilka som lurat den svenska statsmakten att godkänna sändande av svensk trupp till Afghanistan tar på sig ett tungt ansvar. I en rosenskimrande framtid kanske svensk trupp kommer att rotera i Guantanamo.
Skicka en kommentar