G20 och medierna - en obehaglig symbios

Redan under frukosten fylls jag av obehag över mediernas rapportering från gårdagens G20-möte. Eller närmare bestämt: av två slags obehag.

Det ena är ett obehag över eliternas arrogans. Den otillständiga maktordning som kallas globaliseringen visar nu upp sig tydligare än någonsin. Först i form av en accelererande finanskris som övergår i en ekonomisk recession. Och sedan i form av detta G20, ett slags självutnämnd världsregering som lydigt reser till Washington när den bjuds in av en uträknad president för ett imperium på dekis.

Det andra är obehaget inför den journalistkår som okritiskt legitimerar denna maktordning samtidigt som den sprider dimma kring den. Läs till exempel rubriken och ingressen i Dagens Industri. "Världsledare enades om ökad reglering" - det låter väl bra?

Men så sent som två dagar tidigare höll ju George W. Bush ett lovtal till kapitalismen där han varnade för regleringar och sa att problemet inte är för litet statlig styrning utan för mycket. Hade han nu svängt 180 grader och blivit en förespråkare av regleringar?

Naturligtvis inte.

Efter förmiddagskaffet tar jag mig tid att läsa dokumentet som delades ut efter G20-mötet igår. På det hela taget var naturligtvis dessa sex sidor skrivna innan mötet ägde rum och antagligen har det inte studerats av särskilt många svenska journalister.

Vad många medier i alla fall framhåller är att denna text är mycket vag och allmänt hållen hållen. Den ger alltså inga konkreta besked.

Så långt allt väl. Men jag har jag inte sett någon journalist som påvisar att dokumentet dessutom är rent shizofrent. Man skulle faktiskt kunna tro att det är skrivet av Dr Jekyll och Mr Hyde.

Ta till exempel detta med den internationella finanshandelns reglering. Den ska bli sundare och G20 lovar att stärka reglerings-regimerna så att regleringen blir effektivare . Men samtidigt får dessa regleringar inte kväva innovationer och de ska uppmuntra ökad handel med finansiella produkter och tjänster. Vilket naturligtvis för tanken till hedgefonder och derivathandel, det vill säga spridningen av det som superspekulanten och miljardären Warren Buffet kallat finansiella massförstörelsevapen.

Ett annat exempel på regleringspolitisk shizofreni gäller Världshandelsorganisationen WTO och dess Doha-runda. G20 säger i sitt dokument att man ska göra allt man kan för att fullborda dessa frihandelsförhandlingar som under sju år havererat med jämna mellanrum. Samtidigt vet de initierade (men tyvärr inte journalistkåren) att Doharundan är en uttalad avreglerings-runda i syfte att ta bort regleringar bl a i handeln med finansiella tjänster.

Och vad säger ni om de här raderna i G20-dokumentet: ”Reglerare bör öka koordineringen och samarbetet över hela finansmarknaden, också med avseende på gränsöverskridande kapitalflöden.” Det låter ju som internationellt samarbete för att reglera kapitalflöden mellan länder. Men vad står det i det Lissabon-fördrag som Sveriges riksdag med all säkerhet kommer att rösta igenom på torsdag? Jo, följande:

”Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel ska alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.” (EUF artikel 63:1) - min markering med fetstil.

”Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser ska genomföras parallellt med liberaliseringen av rörligheten för kapital. (EUF artikel 58.2) - min fetstil, liberalisering betyder i praktiken avreglering, min anm.

Detta är så magstarkt att jag ägnar det en särskild bloggning. Den finns här.

Enligt Dagens Nyheter markerade gårdagens möte i Washington början på en ny era i världsekonomin. Vad tidningen syftar på är att G7 och G8 nu en smula motvilligt har blivit G20. ”Från och med nu handlar det inte längre om "västvärlden mot resten". Nu är det i stället representanter för vacklande västekonomier som möter många av sina forna kolonier som nu blivit starka tillväxtekonomier.”

Det må så vara. Men det finns de som siktar högre och menar att “det är dags att sluta se den globala ekonomin som en privat besittning för några exklusiva klubbar… det här är ett jobb för G192.” Och därför har detta G192 utsett en särskild arbetsgrupp under ledning av ekonomipristagaren Joseph Stiglitz som ska utarbeta analyser och rekommendationer med anledning av finanskrisen.

G192?

Det är FNs Generalförsamling. Och personen som uttalar sig kritiskt mot privata klubbar typ G20 är Generalförsamlingens ordförande, Miguel d'Escoto Brockmann, som under hela 1980-talet var Nicaraguas president. Det finns mycket att läsa om hans initiativ till en demokratisk genomlysning av den globala finanskrisen – inte i svenska medier, vad jag vet, men litet varstans på Internet. Börja till exempel här

Men kritiken mot gårdagens G20-möte har inte bara uttryckts i FNs Generalförsamling utan också så här:

Men i sanningens namn har det inte varit många demonstranter ute på gator och torg. Det finns visserligen kritiska uttalanden som samlat många undertecknare men den globala rörelsen för demokrati och rättvisa, som jag själv känner mig delaktig i, har haft svårt att hänga med i svängarna. Om detta G20-möte hade ägt rum för knappt ett decennium sedan hade det sett annorlunda ut - minns Seattle, Prag och Göteborg....!

Ja, vad är det för en tid vi lever i? En del talar om nyliberalismens totala triumf och andra om en "vänstervåg utan en vänster" . Flera bud?