Lissabonfördraget: Förbjudet med restriktioner på kapitalrörelser

På torsdag ska riksdagen rösta om Lissabonfördraget och det mesta tyder på att socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga regeringspartierna kommer att godkänna fördraget i befintligt skick. Samma riksdagsmajoritet har sett till att frågan inte har varit föremål för en folkomröstning - inte heller har den diskuterats i någon valrörelse. Efter Irlands nej finns det inte ens någon anledning för riksdagen att behandla förslaget. Det har redan fallit och ett ja från Sveriges riksdag blir i stället ett inslag i kampanjen att utöva press på Irland.

Men nu är det som det är - frågan står på dagordningen och riksdagsledamöterna ska ta ställning. Attac Sverige har därför sänt en skrivelse till samtliga socialdemokratiska ledamöter där vi lyfter fram ett antal av de starka skäl som motiverar ett nej till Lissabonfördraget i befintligt skick.

Mot bakgrund av den globala finanskrisen blir Lissabonfördragets skrivningar om kapitalrörelser särskilt provocerande. Därför vill jag citera den del av Attacs brev som berör dessa artiklar i Lissabonfördraget:

Kapitalrörelser - alla restriktioner förbjuds

Ett Ja den 20 november betyder att ett EU-förbud mot alla restriktioner skulle fastställas mitt under en finanskris när nya regler för det finansiella systemet är på gång att diskuteras på internationell och global nivå!

• ”Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel ska alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.” (EUF artikel 63:1)

• ”Liberaliseringen av de bank- och försäkringstjänster som är förbundna med kapitalrörelser ska genomföras parallellt med liberaliseringen av rörligheten för kapital. (EUF artikel 58.2)

Som ett konkret exempel kan nämnas att t. ex. en skatt på spekulativa, kortfristiga valutatransaktioner har bedömts av ECB som en förbjuden restriktion.

Det blir därtill förbjudet för en nationell centralbank att ge krediter eller motsvarande till offentliga institutioner och företag - i uppenbar motsats till privata företag (!). Sådana lån kräver ett offentligt ägt kreditinstitut som mellanhand. (EUF artikel 123)

Som en sorts undantag står att parlament och råd ska besluta om åtgärder som gäller kapitalrörelser till och från tredje land (för investeringar, finansiella tjänster, värdepapper etc...) ”utan att göra avkall på sin strävan att i största möjliga utsträckning förverkliga målet om fria kapitalrörelser”. (EUF artikel 64:2) Det betyder att en majoritet under en mandatperiod kan besluta om avregleringar i finanssystemet som sedan kräver enhällighet i Rådet för att ändra, i praktiken närmast omöjligt. (EUF artikel 64.3)

”Den enda vägens politik” är på detta sätt inskriven i fördraget.

Så långt Attacs brev. Lissabon-fördragets artiklar om kapitalrörelser fick mig också att skriva ett brev till nationalekonomen Nils Lundgren som sitter i Europaparlamentet på Junilistans mandat. Jag frågade:

"Under den pågående finanskrisen diskuteras ofta behovet av regleringar av finanstransaktioner och bankvärlden, inklusive "the shadow bankingsystem". Jag skulle bli glad om du kan hjälpa mig med svaret på följande fråga: Hur kommer regering och riksdags möjligheter att införa olika sådana olika regleringar att påverkas om Lissabonfördraget börjar gälla?"

Nils Lundgrens utförliga svar finns här.