Gordon Brown dikterar, medierna repeterar

Siffror som meddelas vid slutet av internationella toppmöten behöver granskas noggrant, skriver Financial Times dagen efter G20-mötet i London. "Särskilt gäller det dem som den brittiske premiärministern Gordon Brown presenterar." Tidningen menar att han föregås av ett rykte om att blåsa upp siffror, presentera gamla nyheter som nya och "räkna dubbelt".

Brown nämnde två stora siffror vid sin presskonferens. Den ena, 5000 miljarder dollar, avsåg G20-staternas upplåning och kallades "den största finansiella stimulans som världen någonsin skådat". Den andra, 1100 miljarder dollar, avsåg nya pengar "i ett program för att återskapa krediter, arbeten och tillväxt".

De 5000 miljarderna dollar är alltså tidigare beslut som tagits före G20-mötet. Någon ny stimulans annonserades inte i London vilket åtminstone Brown och Obama hade hoppats på. Siffran är långt under den som IMF uppskattat som erforderlig, skriver Financial Times. Det är också oklart hur den har räknats fram. Brittiska finansdepartementet har uppgett att siffran är den sammanlagda ökningen i staternas upplåning under åren 2008, 2009 och 2010 jämfört med 2007 års nivå.

Och hur är det med "de nya 1100 miljarderna"? Financial Times går igenom de olika posterna och summerar: "De nya åtagandena tycks snarare vara under 100 miljarder dollar än 1100 miljarder och större delen av beloppet var på väg utan beslut på G20s toppmöte." (Detaljer här.)

De svenska medierna struntade fullständigt i Financial Times insikt att det är viktigt att granska vad makten säger när den har haft sina möten. Studio Ett i torsdags gästades av Ekots ekonomikommentator som skulle förklara vad G20-mötet kommit fram till och vad det betydde. Problemet var bara att han inte hade hunnit läsa slutkommunikén. I stället fick han använda det som den belåtne Gordon Brown ville att vi skulle höra. Sveriges Radio blev alltså den brittiske premiärministerns egen lilla högtalare. Och så har det i stort sett fortsatt. I Aktuellt och i Rapport (de båda programmen ligger kvar på nätet t o m 9 april), Tidningarnas Telegrambyrå, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet .... (Studio Ett spottade upp sig i fredags när bl a Stefan de Vylder intervjuades om IMF och Björn Wessberg, professor i skatterätt, om skatteparadisen)

Financial Times egen konspirationsteori (så kallas ju många goda hypoteser innan de blir bekräftade som sanningsenliga) är att Gordon Brown och hans kolleger satsade på att redovisa stora siffror för att därigenom dölja allt som man inte uträttade och som det råder oenighet om. I så fall får man säga att de lyckades. Som det stora hålet i G20s kommuniké pekar Financial Times för sin del ut frånvaron av ett nytt och bindande åtagande om specifika verktyg för att få bort alla dåliga och riskabla tillgångar ("toxic assets") ur banksystemet.

G20-mötets kraftlösa kommentar till de pågående WTO-förhandlingarna är en annan viktig sak som försvann i berusningen över Gordons Browns sifferexercis. Doha-rundan inleddes 2001 och skulle vara klar i januari 2005. Gång på gång har den havererat och på det ena toppmötet efter det andra har ledarna för världens mäktigaste nationer sagt att nu ska man sätta fart på Doha-rundan. Och efter varje toppmöte har WTO-direktören Pascal Lamy försökt se glad ut och kavlat upp ärmarna - varefter WTO kört fast i nya dödlägen. När G20 möttes i Washington i november sa man att ett ramavtal för WTO-förhandlingarna skulle vara klart före årsskiftet. Ingenting hände då heller. G20 i London satte inte ens ut ett nytt slutdatum för Doharundan. Financial Times intervjuar den svenske nyliberalen Fredrik Erixon som säger att "Om de inte hade nämnt Doha i kommunikén hade de medgett att rundan är död, så de har en tyst överenskommelse om att göra ett åtagande som inte förpliktigar till något." Det låter trovärdigt.

Granskningen i Financial Times av Gordon Browns miljardbubbla är tankeväckande. Jag kan tänka mig att vi kommer till flera intressanta nyanseringar av mediernas förenklingar om vi synar andra frågor som nämnts i rapporterna från London. I mina öron låter det till exempel väldigt slarvigt att säga att G20-mötet beslutat att "stänga skatteparadisen" (SVT Aktuellt) eller att man ska införa ”nya regler för löner och bonusar på en global nivå" (TT). Och vad kommer löftet att se över och reglera Hedgefonderna att innebära i praktiken?

Sådana frågor skulle vi kunna få svar på i svenska medier om redaktionerna började granska kommunikéerna från världens mäktigaste ledare åtminstone hälften så ambitiöst som de kollar Susanna Kallurs stressfakturer eller Charlotte Perellis känslor för Melodifestivalen.