18 februari 2009

Klimathot och kärnkraftpropaganda

Har börjat göra dagliga promenader medan jag lyssnar på föreläsningar av Johan Galtung. Internet och mp3-spelare är en fantastisk kombination. För en månad sedan talade han under rubriken Six World Conflicts In Search Of Solutions på London School of Economics and Political Science. Ute i skogen i förmiddags blev jag stående och spetsade öronen när han sa följande:
- Jag tillhör inte dem som är övertygade om att den globala uppvärmningen helt har åstadkommits av människor. Det pågår en process med smältande glaciärer som startade efter istiderna för tusen och åter tusen år sedan. Om det beror på jordens rotation eller ökad fusionsaktivitet i solens kärna är frågor som är värda att diskuteras. När haven värms upp frigörs koldioxid - det är inte bara så att haven värms upp när människor producerar koldioxid. Det kan vara fråga om ett ömsesidigt orsakssamband.

- När jag frågar specialister hur mycket av uppvärmningen som orsakas av människor och hur mycket som är naturhistoria varierar svaren på frågan om människans bidrag från 99 procent till 3 procent. Dessa människor kallar sig vetenskapsmän. Om svaren varierat mellan 52 och 55 procent hade jag kunnat acceptera det. Men om vi inom socialvetenskapen hade arbetat med sådana variabler hade vi antagligen med rätta dömts ut. Gott folk - vi är utsatta för något slags humbug på det här området. Dess sanna väsen vet jag inte och jag vill inte på något vis bagatellisera problemet. Jag säger inte heller att om det visar sig att människan är orsaken till enbart toppen på det sjunkande isberget - att vi då inte ska göra något. Jag vill bara veta sanningen.

- Men jag har en fruktansvärt misstanke. Det är att vi om några år kommer att utsättas för en kärnkraftspropaganda som vi aldrig sett maken till. De är väl organiserade och vet hur de ska bära sig åt. Läs vad Al Gore skrev som vicepresident! Ni kan själva ta reda på det. Det är mycket intressant.
Det råkade dessutom vara så att jag före Galtung-föreläsningen hade lyssnat på en intervju med en person som arbetat i Al Gores närhet. Det var fysikprofessorn Edgar Moniz som var biträdande energiminister i Clinton-administrationen. Intervjun med Moniz gjordes 2006 med anledning av en stor satsning på kärnkraftfrågan i Scientific American. Artikeln introducerades så här: "En trefaldig ökning av kärnkraften skulle kunna bidra betydligt till att avvärja klimatförändringarna genom att undvika utsläpp av en till två miljarder ton kol om året." Det gick inte att ta miste på vad den förre Clintonministerns hjärta klappade för.

Nu ska jag försöka syna Al Gore. Johan Galtungs konspirationsteorier finns det anledning att ta på allvar. 1980 sa han att Sovjetunionen skulle falla samman inom tio år.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Man kan så klart också ta klimathotet på allvar och samtidigt vara motståndare till kärnkraft!
Så här skriver naturskyddsföreningen:

"Men är inte kärnkraft bra för klimatet och för en trygghet i energiförsörjning i de länder som idag har ett större beroende av fossila bränslen än vi har?

Nej, det är inte alls givet. Tydligast framgår det av bedömningarna av Storbritanniens kommission för hållbar utveckling, som i en rapport konstaterar att kärnkraft inte är svaret på hur man ska tackla klimatförändringarna eller behovet av säker energiförsörjning.

Läs mer på webbplatsen för UK Sustainable Development Commission (www.sd-commission.org.uk/pages/060306.html). Rapporten identifierar fem nackdelar med kärnkraften"

/Mattias

Anonym sa...

För övrigt skulle det befintliga uranet vara en droppe i havet om man ska ersätta kol och olja. De senare står för ungefär tretti gånger så mycket energi som kärnkraften, globalt sett - följaktligen skulle det behövas tretti gånger så mycket kärnkraft som idag om man skulle bli av med kol och olja.

Man räknar med att det utvinningsmöjliga uranet räcker i sexti år. Med tretti gånger så mycket kärnkraft skulle det räcka två år.

Säg att man kan fördubbla effektiviteten och öka tiden till fyra år. Säg att man kan tiodubbla effektiviteten och öka tiden till tjugo år. Realistiskt? Långsiktigt? Glöm det.