Statsmakt till salu. En gammal historia.

Boken vid min sida börjar så här.

Den 29 maj 2007 meddelade Sveriges Radios text-tv att den borgerliga regeringen beslutat lägga ned en utredning om privatiseringarna inom sjukvården vilken hade beställts av den tidigare socialdemokratiska ministären. Utredningens slutsatser pekade på att politikernas vision av att privatiseringen skulle komma att gynna ett småskaligt företagande hade kommit helt på skam. Den "avknoppning" av vårdcentraler och andra mindre enheter som var tänkt att förvandla de anställda till egna småföretagare hade i stället resulterat i att ett fåtal storföretag med övervägande utländska ägare tagit över branschen. Därmed hade dessa också försäkrat sig om betydande inkomster via den svenska statens skattemedel.

Några rader längre ner fortsätter författaren:

Det här är en bok om den privatiseringsvåg som svepte över det svenska riket under 1620-talet. Statliga tillgångar som gruvor, skeppsvarv, verkstäder och kungsgårdar arrenderades ut till kapitalstarka privatpersoner vilka gavs möjlighet att driva verksamheten vidare för sin egen vinning. Men privatiseringarna stannade inte där: även skatteuppbörd, tullar och andra statliga inkomster fördes över i privata händer som ett led i försöken att effektivisera den statliga sektorn.

Boken heter Statsmakt till salu och författaren Mats Hallberg är fil dr i historia. I sin uppskattande recension i Svenska Dagbladet i måndags skriver Håkan Arvidsson bl a:

Mats Hallenbergs bok är intressant på flera sätt, men kanske i synnerhet eftersom han tar det för en historiker djärva greppet att jämföra dåtid och nutid. I ett avslutande kapitel diskuterar han dagens privatiseringsvåg i ljuset av 1600-talets erfarenheter.

Hallenberg är naturligtvis medveten om de grundläggande skillnaderna mellan nu och då. 1600-talets svenska stat var en militärstat, vilket inte ens med bästa vilja kan sägas om dagens svenska samhälle. Det är en välfärdsstat som levererar ett stort utbud av nyttigheter till medborgarna. Det innebär givetvis en betydande skillnad.

Men när det kommer till kritan är den helt grundläggande uppgiften en och densamma, nämligen att ge skydd åt medborgarna även om dagens beskydd handlar mer om social trygghet, om skola, vård och omsorg.

Ytterst sett är emellertid maktproblemet detsamma. Medborgarna betalar sina skatter i övertygelsen om att de skall få något tillbaka, att de för sina dyrt förvärvade slantar får sjukvård, utbildning och en pension de kan leva på. Blir det för många mellanhänder uppstår misstanken att man betalar för andras berikande och den misstanken är svår att skingra, eftersom makthavarna genom mellanhänderna avhänder sig den omedelbara kontakten med medborgarna.

Den gången var det Gustav II Adolf som var privatiseringsivrare. Axel Oxenstierna var inte glad åt det hela. Men, skriver Arvidsson

Bondemissnöjet spred sig i bygderna och blev så småningom så stort att Oxenstiernas återhållsamma linje framstod som mer förnuftig och mot slutet av 1630-talet avvecklades privatiseringspolitiken definitivt inom skatteuppbörden.