"Du kan väl ta ett återfall?"

Min vän L har en nykter samhällssyn, mycket tack vare att han studerar Boulevardpressen varje vecka. Boulevardpressen är det som en annan av mina vänner, JE (som har en om möjligt ännu nyktrare samhällssyn), med ett sammanfattande namn brukar beteckna Arbetaren, Flamman, ETC, Internationalen, Folket i Bild och Fria tidningen.

Det är länge sedan JE gick över till Svenska Dagbladet men min vän L kämpar fortfarande med sitt DN-beroende. "Jag fick ett återfall i veckan", erkände han när vi träffades i lördags. För en tid sedan hade han och hans sambo sagt upp prenumerationen. Men nu hade en försäljare från DN ringt och fått honom att tacka ja till en månads komma-tillbaka-till-DN-prenumeration. Sedan hade det blivit familjeråd där hemma och han förstod snart sitt eget bästa. Alltså avbeställde han DN. Den nya prenumerationen kom att vara en dag.

- Man får inte återfall, sa jag, som har en del bekanta som är aktiva inom Anonyma Alkoholister. "Återfallen tar man."

Sedan pratade vi om allt mellan himmel och jord. Jag kom att nämna Anonyma Socialister. L kände inte till dem och jag sa att det är så det ska funka. Det är en underjordisk rörelse.

Ändå kunde jag inte låta bli att prata om Bosse Ringholm och socialiseringen av bankerna. Jag uttryckte en förhoppning om att Bosse Ringholm skulle dyka upp på nästa möte med Anonyma Socialister och erkänna att han frestats av finanskrisen att till nästa partikongress skriva en motion om att socialisera de svenska bankerna.

Det jag skriver om Ringholm är baserat på en sann historia. Den utspelades, för att citera en riktig insider

"på den tiden då Studentförbundet och SSU ville socialisera bankväsendet. Det var ytterst nära att detta också blev den socialdemokratiska partikongressens beslut."

Sedan talade L och jag återigen om allt mellan himmel och jord. L ville veta när jag tänkte skriva något på min blogg. Det är ju evigheter sedan jag gjorde det.

- Frågan kan inte besvaras, sa jag. Den är existentiell.

- Du kan väl ta ett återfall, sa L.

Och varför inte? Sedan kan jag väl ta upp saken nästa gång vi träffas i Anonyma Narcissister.