Det är Svenska Dagbladet som serverar nyheten till frukosten idag: Ett privat företag har lagt upp 50.000 kronor för att Stockholms stadsbibliotekarie Inga Lundén ska stänga biblioteket så att företaget ska kunna ordna en sluten tillställning där. Och det gör hon! Ty, som kulturdirektör Britt Svedberg säger: "Rotundan är ju en väldigt attraktiv lokal." Hon vill samarbeta med näringslivet för att öka intäkterna.
Däremot är det tydligen inte så viktigt att samarbeta med personalen. De fick inget veta. Mellanchefen som hade det tvivelaktiga nöjet att informera de anställda hade sagt något i stil med att hon var tveksam men att det här var värt att pröva. "Vad är det som ska prövas?", undrade en av de anställda som jag talade med när jag var där idag. Bra fråga. Han hade, precis som jag, "tappat hakan" när han fick veta vad ledningen hade bestämt.
Det socialdemokratiska oppositionsrådet Roger Mogert tycks däremot inte ha tappat hakan. Han är visserligen kritisk men säger att "det här är inget han vill se satt i system". Vad är det för skillnad på det och på folkpartistiska kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts ord om "att hyra ut måste dock vara ett undantag"? Svenska Dagbladet har också frågat de ansvariga i Göteborg och Stockholm och de har dessbättre inget till övers för påhittet i Stockholm.
"Stockholm blir alltmer privatiserat" skriver Vänsterpartiets oppositionsråd Ann-Margarethe Livh i en kommentar. Visst. Det är ju så det är. Den här lilla alarmerande händelsen ingår i ett mycket större elände. Tro inte att nyliberalerna har gett upp. Hög tid för bibliotekens vänner att bjuda motstånd. Exempelvis genom att förena sig med kämparna i Gemensam Välfärd.
PS. En annan viktig artikel om Stockholms bibliotek kunde man läsa i Svenska Dagbladet för knappt en månad sedan: Biblioteken blir fler men personalen minskar.
2 kommentarer:
Snart kommer vi få se Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) själv besluta om inköp av böcker, vackra bokryggar utgör främst kriteriet för en bra bok.
Svårt att kommentera när man är på annan ort och inte alls vet förutsättningarna. Därför sa jag ,bland annat, att jag inte vill se det satt i system.
Den stora skillnaden - och det stora problemet - är ju att vi nu har ett styre som har gjort sponsringen till ett av sina ytterligt få kulturpolitiska huvudnummer.
Skicka en kommentar