Ett helvete i taget. Klimathotet och finanskrisen.

I torsdags var jag på två seminarier om klimatet.

På förmiddagen ställdes frågan "Vem ska betala?" när Göran Eklöfs rapport Klimatnotan presenterades i Kulturhuset i Stockholm. Bakom rapporten står Diakonia, Forum Syd, Kooperation utan gränser och Naturskyddsföreningen

På kvällen presenterade Klas Eklund sin bok Vårt klimat på Fores (en marknadsentusiastisk tankesmedja som gärna döljer att den är finansierad av Centerpartiet).

Liksom i förbigående nämndes vid ett par tillfällen den pågående finanskrisen och depressionen. Emma Lindberg från Naturskyddsföreningen ställde en fråga om den och Klas Eklund (som deltog i båda seminarierna) svarade kortfattat att finanskrisen splittrade diskussionen och politiken. Nu får politikerna först och främst ägna sig åt den ekonomiska krisen. Typ: Vi får ta ett helvetet i taget. Jag tror inte att Klas Eklund tycker att det är bra. Men han är, som det heter, realist. "Det är så här det fungerar." Och i rättvisans namn: i sin bok skriver han att en lågkonjunktur kan vara ett gyllene tillfälle att genomföra klimatinvesteringar som på sikt ändå måste till.

Men i sin bok skriver Eklund också:

"Finanskrisen beror på en kombination av dålig översyn och alltför lättsinnig utlåning. Klimatkrisen har andra orsaker."

Det höll inte Björn Elmbrant med om när han kommenterade Eklunds bok hos Fores. Han menade att de båda kriserna uppvisar stora likheter. "I båda fallen handlar det om att köra så det ryker."

Själv tänker jag förstås på Susan George och hennes gröna keynesianism som jag redan skrivit om flera gånger. Hon kopplar verkligen ihop de olika kriserna och vill ta ett gemensamt grepp om dem. Samma ambitioner finns hos Institutionen för ekonomisk historia på Stockholms universitet som ordnade konferensen om Ett nytt grönt kontrakt för ett par veckor sedan. Där kunde man höra optimister (ännu så länge mindre "realistiska" än Eklund) som sa: Har ni tänkt på att den här gången talar man om att lösa de olika kriserna med en gemensam strategi!

Och jag tänker på Pär Rådström som sa något om att en intellektuell person är en som kan tänka på två olika saker samtidigt utan bryta ihop. Eller, när han var på ett mera ironiskt humör: "Var sak på sin plats och skridskorna i isskåpet".