Krisen i SR:s Konflikt: "Lika viktigt som 1989"

I flera timmar har jag suttit vid det där köksbordet som Amy Goodman talar om - där all världens medier finns och där det talas om viktiga saker.

Runt mitt globala köksbord, den här förmiddagen, handlar det om finanskrisen (som förresten snart borde kallas något annat - men mer om det en annan gång).

Jag börjar med Mikael Olsson i Sveriges Radios Konflikt . Ingen gör bättre Public Service-program på svenska än han och hans redaktion. Det allra bästa är att han har förstått att han inte har begripit. Lugnt fiskar han med sina frågor hos alla dem som vet en massa. Efter en timme rundar han av med att påminna oss om att det här var bara början på en diskussion. Mycket riktigt sitter vi där med fler frågetecken än när programmet startade.

Mikael Olsson var liksom jag på krisdiskussionen i ABF-huset i onsdags och han började dagens program med ett par viktiga saker som sas då. Ett: Det är inte en diskussion om girighet vi behöver utan en diskussion om ekonomiska system och finanspolitik. Två: Bolånen i USA är inte det som förklarar krisen (även om de förstås har betydelse).

Sedan blev det bl a ett samtal med Johan Norberg, känd från Timbro och Cato Institute, och Örjan Appelquist , känd - av mig och många av mina fränder - som pionjär i Attac Sverige med Tobinskatten och finanssfären som specialitet. Samtalet - och ett reportage från Wall street - visade förvisso att det tar tid att vidga diskussionen från girighets- och bolånefrågorna. Först efter en trekvart kunde Örjan Appelquist komma loss och ta upp det grundproblem som så pedagogiskt diskuterades fram i ABF-huset i onsdags.

Nämligen, med Örjan Appelquists ord:

- Det går inte att förstå den amerikanska finanskrisen utan att reflektera över USAs förhållande till omvärlden. Det är den som är bakgrunden till att det har kunnat bli en så dramatisk utveckling. USA har som enda land kunnat importera mycket mera (40 procent) varor än man kunnat exportera. Dom har samtidigt haft gigantiska budgetunderskott och konsumenterna har lånat till sina inköp, inte bara till sina husförvärv. Allt detta har bara varit möjligt för att andra länder har öst in 400...500...600... nu är det 750 miljarder dollar årligen i det amerikanska systemet. Nu är USAs statsskuld uppe i 9600 miljarder dollar. Detta är naturligtvis inte hållbart i längden. USA kommer att tvingas till en mycket stor och plågsam anpassning av sina levnadsomständigheter. Och naturligtvis blir det mycket stora konsekvenser också för andra länder.

Och de politiska konsekvenserna? .

- Det är klart att de också blir enorma. Vi är ännu bara i början av en mycket djupgående process. Jag skulle vilja säga att det vi nu ser är lika viktigt som 1989. Murens fall innebar att den första av de två supermakterna efter andra världskriget fick sin dominans bruten. Tysklands finansminister Steinbrück sa häromveckan att nu är USAs tid som global finansiell supermakt över. Det är alldeles riktigt. USAs möjligheter att styra är drastiskt förändrade. Vi går mot en multipolär värld, vi går mot en regionalisering.

Så långt Konflikt i Sveriges Radio. Jag avrundar med länkar till några andra röster vid mediernas globala köksbord.

Howard Zinn: Från imperium till demokrati

Johan Ehrenberg: Rädda inte bankerna - rädda löntagarna

Chalmers Johnsson: Pengarna finns. vi använder dem till krig

Michael Moore: Så här grejar vi Wall Street-soppan

Robert Fisk: Bush räddar Wall street men låter sina soldater dö i Irak

Casino Crash - en ny, lovande blog lanserad av TNI - Transnational Institute