10 oktober 2008

Låt oss tala om skuggsystemet!

I början av veckan lärde jag mig att det finns något som kallas centralbankernas bank. Den ägs av 50 centralbanker, däribland den svenska. Den har så att säga en viss tyngd.

I sin senaste årsrapport, från den 30 juni, säger den att tillståndet i världens finanscentra är värre än någonsin efter andra världskriget. Ok, det har vi förstått. Men så kommer det: En av orsakerna till detta kristillstånd är något man kallar the shadow banking system.

Det låter nästan litet poetiskt, men lägg märke till att det här är inte retorik. Begreppet avser något som i högsta grad existerar. I det engelska språket är begreppet etablerat. The shadow banking system är institutioner som är en del av bankvärlden men som ändå inte är banker. Det betyder att de inte regleras som banker och inte har samma inbyggda säkringar som banker. De verkar bortom demokratin och är givetvis ett hot mot demokratin.

Centralbankernas bank skriver nu i sin årsrapport, översatt till väldigt ren svenska, att detta shadow banking system har varit så förbannat påhittigt att ingen jävel längre kan förstå sig på det.

Centralbankernas bank säger också, fortfarande översatt till väldigt ren svenska, att man inte för sitt liv kan förstå hur detta shadow banking system har kunnat få skena iväg på det här viset och svämma över alla bräddar utan att en enda politiker ställt sig upp och ropat hallå men för helvete!

Men tyvärr skriver inte centralbankernas bank på ren svenska. Det gör, uppriktigt sagt, nästan ingen av dem som ”analyserar” den pågående krisen. Nu har jag i flera dagar brottats med en text som Anton på Attac Sveriges diskussionslista tipsat om. Det var den texten som gjorde att jag hamnade i årsrapporten från centralbankernas bank och upptäckte att det finns något mycket viktigt och farligt som heter the shadow banking system och som inte ens har ett svenskt namn. Jag ska försöka slita vidare med den där texten och alla skumma gränder som den leder mig in i.

Men det kommer att ta tid. De främmande orden reser sig som en mur framför mig. Jag väljer ut tre av dem och mejlar Klas Eklund på SEB för att få hjälp med översättningen. En timme senare kommer svaret. Klas Eklund känner förstås till existensen av the shadow banking system. Han skriver att han brukar kalla det för skuggsystemet och sedan förklara vad han menar.

Låt gå för det, tänker jag. Låt oss tala om skuggsystemet och låt oss göra det på ett sådant sätt att vi förstår vad vi talar om.

Sedan googlar jag skuggsystemet och får sju svar. De flesta handlar om annat än finanskriser fast ett av dem länkar i alla fall till ett dokument från den svenska Riksbanken. Det är en nyskriven text med rubriken Likviditetsrisk i banksystemet. Inte precis på den renaste svenska. Det är en hel del tal om värdepapperisering och principal-agent-problem, om SIV:ar och ABCP-marknad. Men vid ett tillfälle i den 13 sidor långa texten dyker plötsligt ordet skuggsystemet upp. Utan förvarning och helt naturligt. Typ: "det där skuggsystemet, ni vet".

Inte fan vet vi. Men saken måste utredas.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Paul Krugman har skrivit om det här på sin kommentarsida på New York Times - se http://www.pkarchive.org/

Där finns åtskilliga artiklar som handlar om fenomenet företag som agerar som banker men som inte lyder under lagarna för banker. Och även Krugman ger praktiken hos dom skulden för kraschen.

Det är visserligen många artiklar att välja bland och kanske de flesta handlar om helt andra saker. Men på en timme eller så kan man få ihop till grundskolekursen i krisförståelse i alla fall.

Mikael Böök sa...

Det är inte alldeles lätt att begripa vad BIS-rapportens författare avser med 'a huge shadow banking system'. Vilken roll spelar Clearstream och finansmarknadernas övriga svarta lådor i det ifrågavarande skuggsystemet? Jfr min artikel Världens största tvättmaskin från 2002. Hils. - Mikael

Anonym sa...

Eftersom valkampanjen i USA pågår samtidigt med krisen, kanske nedanstående kommentar kan passa också.

EN HÄRLIG VALKAMPANJ!
Åh, vilken härlig valkampanj! Sarah Palin blinkade till mig under TV-debatten! Hon blinkade till kameran, men jag tror att hon menade mig! Där finns en kontakt mellan oss sedan jag var med på Republikanernas konvent…Det är bara något mellan Alaskas guvernör och en drömmare från andra kalla trakter, en som kan hugga ved och fixa varm choklad… Tänk om vi hade träffats tidigare i något sammanhang… Jag kunde bli en riktigt bra ”Förste Man”!

Ovanstående är egentligen en parafras från en kolumn i Minnesota-tidningen ”Star Tribune”, men kan illustrera vad många amerikaner känner – och många går på känslor. Man gör det om man inte vet. Det var delvis så Bush kom till makten: ”En kille man kunde ta en öl med…”

Världen liknar i oktober 2008 alltmer 30-talet, och då väcker det sagda ännu fler paralleller, vad gäller USA-valet: Presidentkandidaten John McCain presenteras som en som går på tvärs mot mäktiga intressen och står på den vanlige medborgarens sida. I verkligheten har han, med få undantag, gått på samma linje som Bush-falangen, särskilt sedan 2004, när han började sikta in sig på sin nuvarande position. Han har dessutom fått miljontals dollar i kampanjbidrag från alla möjliga storföretag, liksom av banker på fallrepet, stöd han förväntas omsätta i politiska beslut om han vinner valet.

En klassik populistisk fint, alltså. Sarah Palin kompletterar på ett utomordentligt sätt med sin förmåga att få oss att tro hon tittar (och tänker) på just dig och mig, särskilt när hon uppträder i TV. Gissa vem som perfekt förenade just dessa strategier och egenskaper (McCains och Palins), enligt folk som levde på 20- och 30-talen? Och som - faktiskt – kom till makten genom allmänna val?

Marken är väl förberedd, inte minst via det fördummande amerikanska massmedieklimatet. Man slätar över och är allmänt okritisk till vad dessa politiker säger. Detta att vara snäll och alltför överslätande är något typiskt för många medelklassamerikaner. Om dessutom nya kriser dyker upp (vilket händer just nu), kriser som kan utnyttjas för en ”stark, erfaren man” och mot någon som representerar ”de andra”, då…

Det kan bli svårt att stå i valbåset och verkligen rösta på en afroamerikan som dessutom fått rykte om sig att inte förstå vanliga arbetare. Delar av samhället är mer konforma än man tror.
Barbara Ehrenreich skriver till exempel om förhållandena på amerikanska arbetsplatser: ”Vi kan ju knappast påstå att vi är den främsta demokratin av alla när så många medborgare tillbringar hälften av sin vakna tid under en regim som – i klartext – är lika med en diktatur. Varje diktatur har negativa psykologiska effekter på sina undersåtars mentala hälsa” (ur Ehrenreichs ”Wallraffar”-bok Nickel and Dimed).

När känslor helt och hållet ersätter kunskap och individuell vanmakt blir för bedövande - då sätts rationella val på undantag. Nu kommer också nyheter om manipulation med röstlängder, likt 2000 och 2004 (aktuellt i bland annat delstaten Wisconsin). Dessutom lär sådant som mystiskt stängda vallokaler och manipulerade röstningsmaskiner återkomma. Då är ingenting givet på förhand.

Erik Eriksson

Per Ahlin sa...

Tänk att fascister som "Erik Eriksson" alltid ska smutsa ned diskussioner.