Tobinskatten 2.0 = Keynes-skatt?

Igår fick jag ett mejl med en fråga från en av alla oss som bildade Attac Sverige för snart åtta år sedan.

- Varför talar ingen om Tobinskatten?

Eftersom det offentliga minnet är kort börjar jag med

Detta har hänt

1997 härjade Asienkrisen.

I le Monde diplomatique skriver då tidningens chefredaktör att ”Globaliseringen av kapitalet håller på att försätta folket i ett tillstånd av allmän otrygghet. Den kringgår och ignorerar nationerna som instanser för för demokrati och garanter för det allmännas bästa.”

Sedan skrev han:

”Varför inte skapa den världsomfattande medborgarrättsrörelsen Attac, för införandet av Tobinskatten till förmån för medborgarna? I samarbete mellan fackförbund, kulturföreningar, sociala rörelser och miljöorganisationer skulle den kunna fungera som en fenomenal medborgerlig påtryckningsgrupp”

Tidningens ledare gav upphov till en folkstorm och franska Attac bildades. I flera andra länder följde vi efter. Attac Sverige bildades i ABF-huset i Stockholm på nyåret 2001. Alla fick inte plats. Långa köer bildades på Sveavägen utanför. I talarstolen där inne stod dåvarande handelsministern Leif Pagrotsky (s)och välkomnade den nya organisationen.

Attac ingår i den globala rörelsen för rättvisa och demokrati. Rörelsen samlas under ett stort NEJ till en värld där nationella regeringar och globala institutioner bortom medborgarnas insyn och demokratisk kontroll lägger världen till rätta efter storföretagens intressen. Rörelsen säger i stället JA till att En annan värld är möjlig – en värld där inte minst de skenande finansspekulationerna har hejdats.

Och Tobinskatten var alltså ett konkret och symboliskt förslag ur denna snabbt växande folkrörelse. Tobinskatten hamnade på den politiska agendan. Riksdagens finansutskott ordnade ett offentligt utskottsförhör. Klas Eklund ryckte ut från SEB och sågade förslaget med sedvanlig pedagogisk bravur

Och vem talar i dag om Attac och Tobinskatten?

P3-nyheterna i Sveriges Radio igår talade om Attac i två minuter och Niklas Olin fick faktiskt litet medhåll från ekonomiprofessor Lars Calmfors.

En geolog från Uppsala som sitter i riksdagen för Vänsterpartiet tar upp Tobinskatten när han frågar finansminister Anders Borg vad denne tänker göra ”för att säkerställa det demokratiska inflytandet och kontrollen över finanskapitalet?”

Och redan den 29 september frågade faktiskt Gotlands Tidningar ”Är det dags för en Tobinskatt?” .

För att inte tala om Sarpsborgs Arbeiderblad som tio dagar tidigare publicerade en artikel under rubriken Attac mot finanskrisen

Men allvarligt talat

både Tobinskatten och Attac befinner sig i detta förvirringens mörkler långt från ljuset under gatlyktan där de stora massmedierna söker efter sanningen hos dem som ställt till med eländet. Vi kan alltså fortsätta att tänka tämligen ostört i maktens skugga.

Min egen första tanke om Tobinskatten när den nu förs på tal är att den faktiskt riktade sig mot valutahandeln. Och den kris vi nu är mitt uppe i är väl inte orsakad av valutahandel?

Jag mejlar min fråga till Lars Pålsson Syll, professor på Malmö Högskola, som talade om Tobinskatten när jag var på Attacs och LO:s gemensamma sommarläger på Brunnsviks folkhögskola 2003. Svaret kommer snabbt:

tobin fick sin ide från keynes,
som i General Theory talade
om en skatt på finansiella transaktioner. idag är det en sådan keynesskatt som behövs. dagens kris har inget med valutaspekulation att göra.
beste hilsen,
lars

I ett andra mejl får jag veta att han också skrivit om saken på Newsmill. Jag citerar:

”Men vad kan man då göra för att minimera risken för framtida kriser? Finansmarknadens aktörer genererar kostnader som de inte själva står för. När vår tids främste nationalekonom, John Maynard Keynes, efter börskraschen 1929 förespråkade införandet av en allmän finansmarknadsskatt var det för att han menade att marknaden då får stå för de kostnader som dess instabilitet, obalanser och störningar ger upphov till. De som i sin vinsthunger är beredda att ta onödiga risker och varaktigt skada samhällsekonomi måste själva vara med och betala notan. Det svider. Och det ska det göra om läxan ska läras.
Jag tror att vi måste inse att vi inte både kan ha tårtan och äta den. Så länge vi har en ekonomi med oreglerade finansiella marknader kommer vi också att få dras med periodiskt återkommande kriser. Det innebär inte att vi bara ska sitta med armarna i kors och vänta på att ovädret drar vidare. En Keynesskatt på finansmarknaden, skärpta regleringar och ökad transparens kan aktivt bidra till att på sikt minska riskerna för kostsamma finansiella systemkriser. ”

Kanske ska man ta en titt i Keynes gamla bibel? Ja, det får bli ännu ett besök på biblioteket. I förbifarten lånar jag också Kenneth Hermeles ”Det Globala Kasinot - och dess kritiker från Keynes till Tobin”.

Och i kväll träffas vi i Attac Stockholm. Det känns bra.